TAMMIKUU JANUARI. N:o I - PDF idrottsgrenar livet gås

TAMMIKUU JANUARI. N:o I

Koko: px Aloita esitys sivulta:

Download "TAMMIKUU JANUARI. N:o I"

Transkriptio

1 TAMMIKUU JANUARI N:o I

2 KAYTTAKAA O N N ITTE L U A D R E SSE J A Kukkaset kuihtuvat! Adressi säilyy jatkuvasti rakkaana muistona ystävällänne. Kun haluatte onnitella ystäväänne hänen merkkipäivänään kun hän täyttää vuosia, solmii avioliiton, pääsee ripille j.n.e. on paras ja kätevin tapa lähettää hänelle onnittelunne kauniilla adressilla. Näitä adresseja saa ostaa asiamiehiltämme kuurojenyhdistyksissä. Vähin maksu on 300 markkaa kuorineen. Pohjaväri on aurinkoisen hiekan väri, reunat ja koristeet sekä teksti, joka tässä kuvassa näyttää mustalta, on kultaa. Suuruus 21x27,5 sm, 4 siv. Adressin myynnistä kertyvät tulot kartuttavat Liittomme Omakoti rahastoa. Adresseja saa tilata Liittomme toimistosta. Suomen ^Kuurojen liitto tuj. Liisankatu 27 E 10 HELSINKI Postisiirtotili n:o 6825

3 S U O MEN K U U R O J E N LIITTO r. y: n / ^ Ä N E N KAN NATTAJA TAMMIKUU 59. VUOSIKERTA N:o SIUNATTU MATKAMIES»Autuaat ne ihmiset, joilla on voimansa sinussa, joilla on mielessänsä pyhät matkat.» Psalmi 84: 6. Vuosi on jälleen vierähtänyt. Eteemme on avautunut uusi matkataival, tie, jonka näemme päivän kerrallaan. Emme tiedä tien laadusta, emme vielä näe myötämäkiä, emme sen vastamäkiä, oikoteitä, polkuja. Emme myöskään tunne vielä sen tien matkamiehiä, mutta sen me tiedämme paljon tulee, vastaan, moni, on kulkeva ohi, vieläpä löytyy joitakin seuraajia, saman tien kulkijoita. Vastustajia on paljon, kuka tiensivuun kätkeytyneenä, kuka kohti kulkien, kukin jättää muiston tavalla tai toisella. Yksi asia on varmaa ja totta, olimmepa missä hyvänsä vasta- tai myötämäessä, polulla, metsässä kätkössä, väärällä tai oikealla tiellä, jokainen on jo tavannut Hänet, joka tietää kaikki mitä olemme tehneet ja aiomme tehdä, missä asumme, missä liikumme, mitä ajattelemme mitä puhumme! Jokaisen eteen on tullut Kristus Herra, joka on puhunut tavalla tai toisella! Elämän Herra on puhunut sinulle, kehoittanut tekemään parannuksen, kääntymään oikealle tielle elämän tielle! Tässä elämämme aikana, armonajassa on jokaisen tehtävä ratkaisu, on valittava tie, kukaan ei pysty kulkemaan samanaikaisesti kahta tietä! On kysymys sinun mielenlaadustasi! Tahdotko seurata Jeesusta? TAHDOTKO? Jeesus kuuli Sinun vastauksesi, siunattu sinä matkaveljeni ja sisareni, Siunattu olet sinä jolla on mieless ujxrkbkl. gooseäsi Pyhät matkat, Sinut on Herra varustanut Siunauksin. Hän on sinun kanssasi joka päivä. Hän pitää sinusta huolta joka päivä, kohtasitpa matkallasi vihamiehiä tai ystäviä, aina hän on kanssasi. Muista ystäväni seuraa Jeesusta, sinä tapaat Hänet Sanassa, rukouksessa, seurakunnassa! Älä jätä näitä, silloin Jeesus on kulkenut jo ohitsesi, Sinä olet jättänyt Hänet, ei Hän kulje sinun syntiteilläsi, sillä Jeesus kulkee Elämän tietä, tietä jota seuratessasi Hän palvelee sinua, auttaa sinua erilaisissa vaiheissasi, antaa syntisi anteeksi joka päivä, nostaa kun olet langennut, vahvistaa ja tukee sinua joka päivä, ja on vievä sinut perille taivaan kotiin. Sentähden Hän rakastaa sinua kun olet Taivaallisen Isän lapsi. Hän lähetti sinua varten Jeesuksen tiellesi saattamaan sinua Isän kotiin. Olet Isän siunattu lapsi, siunauksin varustettu. Älköön kukaan lähtekö ilman siunausta matkalle, perille päästään vain Jeesusta seuraamalla, Hän siunaa Isän lapset elämän tielle! Jeesus on matkalla mukana, kaikkialla, yhtä kadonnutta varten Hän on valmis heti etsimään. Etsiikö Jeesus vielä sinua? Etsintämatkalla Jeesus kulkee tänä päivänä, älä anna Hänen kulkea ohitsesi. Tartu kiinni Häneen, Hän rakastaa, Hän armahtaa katuvaista, Hän antaa anteeksi. Hän on täynnä armoa ja totuutta, Hän on laupias ja pitkämielinen! Hänessä on sinun voimasi. Aloita uudenvuodentaival Jeesuksen kanssa, ota Isän Jumalan siunaus vastaan, Taivaallinen lahja sinua varten valmistettu! Jeesuksen Kristuksen armo, Isän Jumalan rakkaus Pyhän Hengen Siunaus matkallesi! Tällä matkallasi on varma toivo: Iankaikkinen Elämä! Olet Jeesuksessa Siunattu matkamies! AMEN. Reino Grev Joko olet uudistanut Kuurojen Lehden tilauksen vuodeksi 1954? Jollet, niin tee se kiireimmiten. Helmikuun numero lähetetään vain niille, jotka ovat täksi vuodeksi tilanneet. Lehtemme julkaisee tästä alkaen myös pilapiirroksia ja vitsejä, joihin se on saanut oikeuden. Myös kotitalouden alaan kuuluvia kysymyksiä kosketellaan lukijoille hyödyksi. 3

4 Oskar Matthes Onnellista Uutta Vuotta 1954 Kuka hän o n? Sidontaharjoi fuksia Ensiapukurssit kuuroille Helsingissä Tiistaina joulukuun 15 p : n ä pidettiin Helsingin Kuurojenyhdistyksen huoneistossa ensiapukurssien lopettajaistilaisuus. Aikaisemmin pidettiin saman laiset ensiapukurssit Tampereen Kuurojenyhdistyk sellä. Suomen Punaisen Ristin Helsingin piiri jär jesti nyt 20 tunnin ensiapukurssit kuurojenyhdistyk sen jäsenille. Kurssit herättivät heidän keskuudes saan suurta mielenkiintoa ja innostus säilyi koko kurssin ajan. Kurssien opettajana toimi terveyssisar Saima Suovala ja tulkkina kuurojen seurakuntasisar Eeva Mai nilla, joten kielivaikeuksistakin selvittiin mainiosti. Päättäjäistilaisuudesta, jossa 19 kurssilaista sai kurssikortin, muodostui erittäin miellyttävä illan vietto kurssilaisille ja heidän vierailleen. Kurssilaiset esittivät mm. kuorolaulua. Yhdistyksen puheen johtaja hra Karilas kiitti kurssin opettajaa ja Suo men Punaista Ristiä kurssien järjestämisestä. Mais teri P. Savolainen SPR:n Helsingin piiristä selosti Punaisen Ristin työmuotoja ja tarkoitusperiä. Kurssilaisten taholta lausuttiin toivomus uusien kurssien aloittamisesta ensi helmikuussa. Tällöin osanottajina tulisivat olemaan kuurot urheilijat. H E L E N KELLER PRESIDENTTI EISENHOWERIN VIERAANA Kuuluisa amerikkalainen luennoitsija ja kirjailija Helen Keller, joka on varhaisesta lapsuudestaan saakka ollut kuuro, mykkä ja sokea, vieraili äsket täin presidentti Eisenhowerin luona. Sanomalehdille antamassaan haastattelussa 73vuotias Miss Keller sanoi, että hän oli halunnut tavata presidentti Eisenhowerin, koska hän on tavannut kaikki Yhdysvaltain presidentit Cleve landista lähtien. Presidentti Eisenhower sanoi pitävänsä Miss Kel- 4 Hän on kuuro saksalainen, syntynyt 5. tammikuuta 1886 Wiesbadenissa. Hän kääntää huvin vuoksi kirjoituksia kokonaiseen sarjaan kuurojen lehtiä. Hän on saksalaisen kuurojen lehden»der Gehörlose» avustaja ja tämä lehti on järjestänyt vaihtokappaleet likipitäen kaikkien kuurojenlehtien kanssa koko maailmassa. Niin sitten Matthes kääntää kir joituksia yhdestä kuurojen lehdestä toiseen. Hän on kielinero. Niinpä norjalainen kuurojen lehti» T e g n og Tale» saa häneltä käännöksiä, jotka ovat suori tetut moitteettomalla ruotsinkielellä, ja hän suo rittaa myös mainitusta norjalaisesta lehdestä kään nöksiä toisia kuurojenlehtiä varten.» T e g n og Tale» lehdellä on numerovaihto ranskalaisen lehden kans sa, mutta Ranskassahan ei ymmärretä norjankieltä, joten norjalaisesta lehdestä katsotaan korkeintaan kuvat ja sitten se löytää tiensä paperikoriin. Matthes kääntää ranskaksi sen kuin havaitsee ranskalaisia kiinnostavaksi, ja niin Ranskan kuurot saavat tun temusta siitä, mitä mielenkiinnon arvoista tapahtuu Norjassa. Niinpä Ranskassa nyt kuurot tietävät, että prinssi Harald nykyisen kuninkaan pojanpoi ka oli saapuvilla Hans-Victor Braathenin kuu ron pariskunnan pojan kastetilaisuudessa, jonka suoritti pastori Bonnevie-Svendsen. Eikö ole haus kaa, kun Matthes näin voi palvella eri maiden kuu rojen lähentämiseksi. Matthes se oli huvikseen kääntänyt sitä koskevan uutisen ranskankielelle. Ilman Matthes'in toistuvia palveluksia monilla kuuroilla olisi kovin vähän käsitystä Norjasta. Tähän lisäisimme, että Matthes mielenkiinnolla seuraa Suomen kuurojenlehden ar tikkeleita, ei vain ruotsin- vaan suomenkielisiäkin. Hän on nimittäin kirjoittanut rovasti Paljakalle, jonka hän tuntee jo 15 vuoden takaa, että hän jon kin verran ymmärtää suomea. Kun rovasti Paljakka täytti 50 vuotta, onnitteli Oskar Matthes häntä. Se oli kauimpaa tullut onnittelu. Rovasti kiittää kaut tamme kelpo Matthesia huomaavaisuudesta. Jumala siunatkoon tätä kuurojen veljeyden edistäjää! OSKAR MATTHES, kuuro saksalainen kielinero. Hän on ollutyleistulkkina mm. Kuurojen Maailmankisoissa Tukholmassa 1939, jolloin suomalaisetkin kuurot häneen tutustuivat. lerin vierailua suurena kunniana ja että henkilö kohtainen tutustuminen Miss Kelleriin oli ollut miellyttävää. toivotamme: VEROILMOITUSTEN jättöaika on taas käsillä. Tänä vuonna Lahden ja Mikkelin kosken ja Varkauden Helsingin, kaupungeissa, Forssan, Valkea kauppaloissa sekä Keuruun, Lep pävirran ja Viitasaaren maalaiskunnissa palkannautti jat käyttävät vihreällä painettua Dj-lomaketta (yh distetty valtion- ja kunnanveroilmoitus). Muissa kaupungeissa, kauppaloissa ja kunnissa on käytännössä kaksi eri lomaketta niinkuin ennen kin, erikseen kunnan- ja erikseen valtionverotusta varten. Tulonsa kyllä jokainen palkannauttija tietää mer kitä oikein verokirjan ja veronpidätystodistuksien mukaan, jotka on ehdottomasti liitettävä veroil moitukseen. Milloin tuloja on ollut poikkeuksellisen vähän tai vain osalta vuotta, on arvioverotuksen välttä miseksi tärkeätä, että esitetään mahdollisimman pä tevä selvitys tulon pienuuteen johtaneista syistä (työttömyys, sairaus tms.) sekä myös siitä, miten verovelvollinen on saanut elatuksensa sekä yksityismenoihinsa tarvittavat varat. Invaliidiraha merkitään kirjoittamalla kohtaan»muita tuloja»: Invaliidiraha mk, joka on verovapaa». Tätä summaa ei merkitä rahasarekkeeseen eikä lasketa yhteen palkka- ym. tulojen kanssa. Vanhuusavustuslain nojalla saatu vanhuusavustus merkitään samalla tavalla. Veikkausvoitot, joista on jo suoritettu valtion vero, on merkittävä kunnallisverotuksessa verotetta vaksi tuloksi. Vähennykset kunnallisverotuksessa ovat: 1) Kiinnittämättömien velkain korot; 2) Työkalujen kulumisesta aiheutuneet kustan nukset; 3) Lapsivähennys; 4) Kansaneläkemaksut ( 1 % bruttopalkasta, enint :-); 5) Henki- ym. vakuutusmaksut enint : kutakin vakuutettua perheenjäsentä kohti (kuitit mukaan); 6) Elinkustannusten kalleuden vuoksi eräillä paik kakunnilla, joilla elinkustannukset ovat tuntuvasti suuremmat, enintään : (yhteisverotuksessa puolisoilta enint : ) sekä 8.000: lisäksi jokaisesta alaikäisestä lapsesta, jota verovelvolinen on v elättänyt. Halvemmilla paikkakunnilla ovat vähennykset pienemmät, minkä jokainen näkee paikallisen verolautakunnan tiedonannoista. 7) Verovelvollisen ja hänen perheenjäsentensä lääkärin- ja lääkekulut (kuitit mukaan). Sairaala maksut on mvös syytä ilmoittaa, koska ne tai osa niistä voitanee vähennyksiksi hyväksyä; 8) lnvaliidivähennys kuuroilta :. J o s k.o. kuuro on saanut invaliidirahan, on hänet las kettava 7 0 % ;n invaliidiksi, ellei vakuutuslääkärin antamasta todistuksesta käy selville suurempi inva liditeetti, lnvaliidivähennys 100% :n invaliidille on :. 75 % : n invaliidi saa siis vähennykseksi HELSINKI: Mikkola, Marina, Lauri ja Leo INKEROINEN: Miettinen, Oiva JOENSUU: Hirvonen, Erkki perh. Kettunen, Hilma perh. Kettunen, Sanni j a Tauno Lillunen, Teuvo j a puoliso Simonen, Otto perh. KARHULA: Montonen, Veikko Paavilainen, Katri ja Simo Pousi, Hilda j a Jalmari Säkäjärvi, Pertti Vuorela, Urho Kajanto, Helga Karhulahti, Lempi j a Rafael Karvonen, Hellin j a Onni Koisio, Emilia Laitinen, Anja Laitinen, Anna-Liisa Lehtinen, Ada j a Nestor perh. Mattila, Olga j a.johan Mattila, Ella j a Emil Mattila, Helmi j a Väinö Saarinen, Kalevi LAURITSALA: Leppänen, Eino perh. MYLLYKOSKI: Leino, Eeva PARAINEN: KILLINKOSKI: Eiso, Aksel Ala-Kilponen, Aino ja Toivo SAVITAIPALE: Hakala, Iida Lapatto, Eero Viitala, Alma, Ensio, Tapani, Tarja ja Topi SOMERO: Laine, Osmo perh. KORPILAHTI: Eransas, Mirja j a Asser TURKU: Kallio, Seppo KOTKA: Kontkanen, Matti Backman, Toivo Pääkkönen, Marjatta ja Ahti Heiskanen, Elina, Otto ja VASKIO: Anita Iltanen, Kalle perh. Kaipiainen, Armas merkitä :. Jäljennös lääkärintodistuksesta liitettävä veroilmoitukseen, samoin tarpeen vaatiessa myös invaliidirahan myöntämispäätöksestä. 9) 10 % palkkatulojen sekä aikaisemman työ suhteen perusteella saadun eläkkeen kokonaismää rästä. Mainittakoon, että invaliidivähennystä ei pidä hyväksyä tehtäväksi maataloutta harjoittavan hen kilön»isännänpalkasta», vaan maatalouden tuot tamasta kokonaistulosta. J o s verolautakunta tekee toisin, on syytä myöhemmin siitä valittaa tarkastus lautakunnalle tai sitä ylemmäksikin. Verovelvollisen on syytä merkitä muistiin ilmoit tamansa tulot ja niistä tekemänsä vähennykset sitä varten, että verotusluetteloiden ollessa nähtävänä (kesällä), voisi tarkastaa, onko verotus hänen koh daltaan oikein suoritettu. Tässä on vain ylimalkaisesti selostettu veroasioita. Jokaisen on seurattava oman paikkakuntansa leh distä verotusta koskevia tiedonantoja ja niiden mu kaan toimittava. J o s epätietoisuutta syntyy, kysyt täköön verolautakunnassa olevalta neuvojalta asiaa.

5 Kunnianosoitus Suomen ystävälle MUISTA LEHDISTÄ 1 r Lättähattuja Konsukntti Bror Bertil Malmbergille Örebrossa on Tasavallan Presidentti suonut ansiomitaliin Pro Benignitate Humana, jonka Suomen Tukholman lähettiläs siihen kuuluvine plaketteineen on toimittanut asianomaiselle. Invalidisäätiön Maatalousoppi laitos maaseudun ammattimiesten monitahoinen opinahjo. Maamme kansakouluista pääsee vuosittain n oppilasta. Tästä määrästä otetaan ammatti kouluihin n Heistä taas voidaan arvioida varsinaiseen maaseudun palvelukseen jäävän 1/4 eli runsas henkeä, mikä merkitsee 6 7 työn tekijää keskimäärin kuntaa kohden. Luku on siis kovin alhainen. Vaikka yleisesti tunnustetaankin maaseudun jää neen kuluvina vuosikymmeninä yleisestä kehityk sestä selvästi jälkeen, ovat maaseudun elinmahdolli suudet ainakin eräissä kohdin selvästi parantuneet. Tällöin tulee mieleen maaseudun sähköistäminen ja maantieliikenteen kehittymisen luomat entistä paremmat edellytykset myös teolliselle toiminnalle. Maatalous on nopeasti koneellistumassa, samoin metsätalous. Koneellistuminen on puolestaan nos tanut esiin uusia pulmakysymyksiä, varsinkin kun tilakoko on jatkuvasti pienentynyt ja yhä useampi tila tarjoaa omistajalleen ja hänen perheelleen vain osavuotisen työmaan ja toimeentulon. Edellämainitut esimerkit jo osaltaan viittaavat siihen, että suomalainen maaseutukansa on nopeasti muuttumassa. Esiintyy uusia ammatteja, tekniikan saavutukset olisi saatava entistä suuremmassa mää rin hyödyttämään maaseutua j.n.e. Kaikki tämä olisi huomioonotettava maaseudun ammattimiesten koulutuksessa, jonka entistä pa remmin soisi vastaavan ajan vaatimuksia. Tällaisina mainitsemme maaseudun rakennusmiehet, uuni- ym. muurarit, puusepät ja maalarit, rautasepät y.m. maatalousmekaanikot, putkimiehet, valjassepät, unoh tamatta silti varsinaisten maataloustyöntekijöiden ja isännän ohjakset käsiinsä ottavien, tai ripeästi ke hittyvän puutarhatalouden ammattitaitajien tarvetta. 6 Ylläolevalla otsikolla kirjoittaa Helsingin Kirkko sanomien n:ossa 4 Erkki Airas eräästä Helsingin kävijäin havaitsemasta merkillisestä»muodista» pää kaupungissamme. Lainaamme sen kokonaisuudes saan, ettei maaseutulaisten tarvitseisi pysähtyä käsi korvallista raapien tuumimaan, olisiko tuota uutta muotia ryhdyttävä seuraamaan. Tämän luettuaan jokainen ymmärtää, ettei se ole seuraamisen»väärt ti» sen enempää ulkonaisesti kuin sisäisestikään. Sivistynyt ihminen, jollaisiksi kuurotkin katsotaan, ei ulkoasunsa räikeydellä pyri herättämään huomiota ja noudattaa käytöksessään ja puheissaan kohteliai suutta, vaatimattomuutta ja siisteyttä joka paikassa. Se osoittaa ihmisen todellisen arvon.»jälleen on saapunut uusi-ismi maahamme. Se on tullut Ruotsista, mistä meille kaikki muukin hyvä tulee. Tämä -ismi esittäytyy etenkin rautatie aseman seutuvilla, mutta sen ohessa myös muualla missä vain kaksi tai kolme voi aatteen nimessä kokoon tulla ja ääntään korottaa. Nimensä on tämä liikehtiminen saanut hatusta, jonka korkeus saa olla korkeintaan viisi cm. Se pidetään vinosti otsalla, ja jotta se siinä todellakin pysyisi, on koko päänupin oltava jonkun verran takakenossa. Mutta kyllähän senkin vaivan näkee aatteen vuoksi. Lättähatun kengät ovat lystikkäät, vihreät tai punaiset ja korot kuin isoäidin nuoruu denajan naistenkengissä. Takista ja housuista olisi paljon kirjoittamista. Jälkimmäiset ovat kuulemma kantajansa omaa käsityötä ja mikäli se pitää paik kansa, niitä voi katsella jopa kunnioituksella, **** Kuurojen Lehti on jokaisen itse tilattava. Kaikkia edellämainittuja ammattimiehiä, yhteensä lähes 1500 päästötodistuksen saaneina on 13 vuoden aikana valmistettu Invaliidisäätiön Maatalousoppi laitoksessa Mäntsälässä. Oppilaina olivat alussa sota i n v a l i d i t, mutta viime vuosina on myös ollut muita invaliideja ja sotaorpoja. että muoti todellakin panee nuorukaisen omin käsin valmistamaan housunsa (vaikka kysymyksessä olisi kin vain normaalihousujen lahkeitten kaventami nen). Tämä vain k.o. univormusta. Siihen nähden on tosin rikkaita variatioita. Kun lähdimme asiassa haastattelemaan tuttuja ja tuntemattomia, tiesi en simmäinen tapaamamme henkilö, nuori rouva kertoa seuraavaa:»näin juuri vast'ikään 15-vuotiaan herrasmiehen, jolla oli kirkkaansiniset housut, viininpunaiset kapeakorkoiset ja -kärkiset kengät ja kirkas solmio. Puolipitkä päällystakki oli sidottu tiukkaan vyöllä. J a entä herran tukkalaite! Takaa pitkäksi kasvanut tukka oli kammattu sivuille, siis niskassakin jakaus keskellä. Siinä oli herra Helsingistä v » Ja nuori rouva lisäsi:»kyllä siinä tarvitaan uskal lusta - - lähteä tuollaisessa asussa kadulle. Tämä herra muistutti eniten fasaania tai riikinkukkoa. Toisaalta onhan se jollakin tavalla hupaisaakin katsoa tuollaista keikaria, joka uskoo itseensä ja luottaa itseensä ja uhmaa kaikkea totunnaista.» Tapaamme viisaan ylioppilaan, joka tuumii näin:»ei ole kysymys sittenkään muotijutusta, ei se ole tässä olennaista, vaan se mentaliteetti, joka piilee muodin takana. Siinä on eräänlainen ylellisyysmomentti maa on*vaurastunut ja elintaso kohonnut. Nyt kelpaa kukkoilla. Kovimman vastustuksen näitä lättähattuja vastaan on aiheellisesti nostattanut heidän rehvakas, näsäviisas käyttäytymisensä. Ollaan suulaita ja äänekkäitä, on varsin epämiellyttävää nähdä näitä poikasia...» Siinä tämä haastateltavamme osui epäilemättä oikeaan, että tällaisten rehvastelijoitten käytös kai paa parempia esikuvia kuin mitä Tukholmasta on saatu. Ollaksemme tasapuolisia käännyimme erään puheenaolleen nuorisoryhmän edustajan puoleen ja saimme häneltä erittäin asiallisen vastauksen:»puberteettiaikaa seuraa sellainen 'leveilyikä', jolloin halutaan korostaa itseään ja se tapahtuu tietysti vaatteiden avulla. Puvulla ja ujostelemattomalla käy töksellä korostetaan omaa arvoa ja suuruutta, joka ei ole tietenkään mistään kotoisin. Mutta merkille pan tavaa on, että kouluissa eivät älykkäimmät oppilaat yleensä ole lättähattuja. Jos ei ole henkistä pääomaa, silloin täytyy etsiä jotakin ulkonaista.» Niinpä niin, siis lättähattuisuus ja älykkyys ovat kääntäen verrannollisia. Tai niinkuin eräs tapaamam me opiskelija sanoi:»mitä alempana hattu on sil millä, sitä vähemmän pääomaa on hatun alla. Mitä enemmän tässä mennään äärimmäisyyksiin, sitä enemmän puuttuu hyvää makua ja aistia.» Kysyimme vaihteeksi myös isoäidin mielipidettä. Hän sanoi:»minä olen aina pitänyt väreistä ja silmiäni ilahduttaa, että miestenkin asu saa värik kyyttä, mutta toinen asia on se, että vastaani tulee perin epämiellyttäviä tyyppejä, jotka ovat menneet liiallisuuksiin.» Näin voi nuoruus saada vastakaikua vanhuudelta, mikäli se pysyy edes osapuilleen terveillä linjoilla. Eräät muut haastateltavat totesivat vain lyhyesti, että lättähattuisuus on asia, joka menee nopeaan ohi. Valistuneen nuorison keskuudessa sillä ei ole suurtakaan kannatusta, ja jo yläluokkien oppilaitten keskuudessa se alk^a olla taaksejäänyttä elämää.» Virta venhettä vie minnekkä virta vie...? ( Fantasia ) Luokseni tuli eräs ujo sielu ja pyysi almua. Ei siksi, että olisi ollut puutteessa vaan koska oli epä tietoinen. Oli näes tapahtunut pikku onnettomuus, joka mullisti hänen pienen maailmankatsomuksensa. Tie nousi auttamattomasti pystyyn juuri kun se oli valkenemaisillaan. Hänen eteensä avautui laaja horisontti, joka vie hätti omalla tavallaan, mutta samalla se kuitenkin hirvitti. Hänen purtensa oli pieni ja kiikkerä. Eräs kiltti setä valitteli kovin sen kantavuutta ank kurikin puuttui. Purjeet olivat sattumalta oikein reivatut ja tuo pieni sielu uskaltautui tuulten vietä väksi.»of ulappa aava, meri men rannaton...» ilman ääret kaiuttelivat säveleitään pienen matka miehen iloksi ja»virta venhettä vei...» Mutta»vedenjakajalla pursi of pieni ja avuton, pimeys yllä, alla mitähän eessä on...» Juuri tässä kohden hän pysähtyi miettimään matkansa tarkoitusta. Tuuli keinutti pientä purtta ja eräänä päivänä se törmäsi laajaan koralliriuttaan. Se välkkyi sadun hohtoisena vaihtuen petolliseksi taifuuniksi. Pieni pursi keikkui avuttomasti taifuunin pyör teissä ja ilma tohisi touveissa. Kauempana kohisi meri ja kirkas, autereinen taivas oli muuttumassa synkimpään mustaan, ennustellen ukkosjylinöitä. Siitä lähtien tämä arvoituksellinen maailma edis tyi edistymistään ja pieni almunanoja tunsi olevansa nappula Elämän shakkilaudalla. Varkaus Appe. Tohtori VÄINÖ PEN S ALA: Syfilistilanne suljetuissa laitoksissa Suljetuilla laitoksilla tarkoitetaan tässä kirjoituk sessa vankiloita, työlaitoksia, alkoholistihuoltolaitoksia sekä koulukoteja. Näihin laitoksiin joutuneet ovat niitä, jotka elämäntavoissaan eivät ole noudatta neet yhteiskunnan määräyksiä. Näin ollen on aja teltavissa, että näissä laitoksissa olevat ovat aikai semmissa olosuhteissa voineet joutua tavallista suu remmassa määrässä svfilistartunnalle alttiiksi. Jotta tämä olettamus tulisi selvitettyä Sukupuolitautien Vastustamisyhdistys toimeenpani erikoisen tutki muksen. Tässä tutkimuksessa kiinnitettiin huomiota kahteen eri kysymykseen: laitoksissa olevien joukkotutkimukseen sekä kuinka monessa laitoksessa ote taan kaikista uusista verikoe mahdollisen syfiliksen paljastamiseksi. Joukkotutkimuksen tulos. Yhdistys lähetti joukkotutkimuksen suorittamispyynnön 19 vankilalle, 9 työlaitokselle, 7 alkoholistihuoltolaitokselle sekä 23 koulukodille eli yhteensä 58 laitokselle. Saatujen tietojen mukaan joukkotutkimus toimeenpantiin 29 laitoksessa, joten tasan 7

6 puolet kaikista laitoksista tutkittiin. Tutkittujen ryhmien suuruus vaihteli melkoisesti. Kaikenkaikkiaan tutkittiin vankia, 145 työlaitoksissa, 360 alkoholistihuoltolaitoksissa sekä 408 koulukodeissa olevaa. Tutkimuksen tulos osoitti, ettei työ ollut turhaa, sillä 4, 2 % :11a vangeista oli syfilikseen viittaavia muutoksia veressä. Vastaava prosentti oli työlaitoksissa 15,8, alkoholistihuoltolaitoksissa 3,3 ja koulukodeissa 0,5. Osa tapauksista oli luonnollisesti vanhoja, jo aikaisemmin hoidettuja, mutta ei kuitenkaan kaikki. Uusiakin tapauksia näet todettiin. Prosenteissa laskettuna 1,0 vangeista sairasti syfilistä, jota ei oltu aikaisemmin todettu eikä hoidettu. Vastaava prosenttiluku oli työlaitoksissa 2,8 ja alkoholistihuoltolaitoksissa 1,7. Koulukodeissa ei todettu yhtään uutta, ennen hoitamatonta syfilistapausta. Ylläolevat muutamat luvut antavat melko selvän kuvan suljettujen laitosten syfilistilanteesta. Aikaisemmat joukkotutkimukset. Vertauskohtana tulkoon tässä yhteydessä mainittua muutamia aikaisempia tutkimustuloksia. Niissä on todettu melkoisia vaihteluja, ääriarvojen ollessa niinkin suuret kuin 0,1 5,2 %. Ylioppilaiden keskuudessa on todettu 0,1 % positiivisia verinäytteitä. Erään tuberkuloosisairaalan potilailla vastaava luku oli 5,2 %. Teollisuustyöväestön keskuudessa on todettu positiivisia vastauksia 1, 8 % :11a. Äitiysneuvoloissa vastaava luku on niinä aikoina ollut 1,1 %. Tuskinpa tulee kovinkaan suurta erehdystä väittäessään, että tällä hetkellä n. 1,0 % koko väestöstä omaa syfilikseen viittaavia muutoksia veressä. Vastaava luku oli alkoholistihuoltolaitosten kohdalla 100 ja koulukodeista 24 % suorittaa kyseisen tutkimuksen. Toisissa laitoksissa tutkitaan vain naiset. Eräät laitokset ovat niin tarkkoja, että kaikista palautetuista karkureista suoritetaan uusi tutkimus. Melkoinen varmuus saavutetaan niissä laitoksissa, joissa suoritetaan uusintatutkimus n. kuukauden kuluttua. Yksi laitoksista ilmoitti, että veritutkimus toimeenpannaan joka 3 kk:n kuluttua. JANUARI ORGAN FÖR F I N L A N D S DÖVAS 58 Å r g å n g F-ö R B UN D - r. f. Nr o Tähän ovat laitokset ilmoittaneet erilaisia syitä. Ammattihenkilökunnan puute on ollut yleisin syy. Toisissa laitoksissa»asiakkat» viipyvät niin lyhyen ajan, ettei verikoetta ehditä ottaa (esim. vastaanottoasemilla, kuljetus- ja sakkovangit). Toiset laitoksista ottavat verikokeen vain silloin, kun katsovat olevan jotain aihetta siihen. Toiset laitoksista ovat ilmoittaneet ryhtyvänsä verikokeiden säännölliseen ottoon, jos siihen annetaan»ylemmältä taholta» määräys. Monet niistä laitoksista, joissa ei vielä ole otettu verikokeita säännöllisesti, ovat ilmoittaneet ryhtyvänsä siihen ensi tilassa. On kuitenkin olemassa koko joukko sellaisia suljettuja laitoksia, jotka saavat»asiakkaansa» toisista laitoksista, joissa heistä on jo suoritettu veritutkimus. Tällöin on luonnollista, ettei heitä enää tarvitse tutkia uudessa paikassa. jatk. siv. 13 Ylläoleviin lukuihin verrattuna koulukodeissa esiintyy suhteellisen vähän syfilistä. On kuitenkin oletettavissa, että koulukotien lasten keskuudessa esiintyy jossain määrin enemmän syfilistä kuin muun nuorison keskuudessa. Vankiloissa ja alkoholistihuoltolaitoksissa on syfilikseen viittaavia verimuutoksia selvästi keskimääräisesti enemmän. Työlaitoksissa positiivisten tapausten määrä on niin korkea, 15,8 %, että tuskin löytyy maassamme muuta sellaista ryhmää, joitten keskuudessa esiintyy noin paljon syfilistä. Vankien ja alkoholistien edesvastuuton elämäntapa on ilmeisesti syynä syfiliksen yleisyyteen heidän keskuudessaan. Niinpä työlaitosten»asiakkaista» suurimman osan muodostavat irtolaiset. Uusien tutkiminen. 8 OFFICIELLT Miksei tutkimus ole 100 <y:nen? Johtopäätökset. Samalla kun tiedusteltiin joukkotutkimusten tuloksia, samalla koetettiin saada selville, kuinka monessa laitoksessa otetaan verikoe kaikista laitoksiin joutuneista mahdollisen syfiliksen paljastamiseksi. Asiaa koskeva tiedoitus lähetettiin 19 vankilalle, 9 työlaitokselle, 10 alkoholistihuoltolaitokselle sekä 29 koulukodille eli yhteensä 77 laitokselle. Tiedot saatiin kaikkiaan 57 laitoksesta. Saaduista vastauksista ilmeni, että n. 80 % vankiloista ja työlaitoksista suorittaa veritutkimuksen kaikista uusista. TIDSKRIFTFÖIDÖVA Kovapintainen Eeva TRONS Åh, jag har sett henne, den visa jungfrun med det stora ljuset i sin hand jag har sett henne g å förbi mig på vägen med sin lampa. Och vägen var en helt vanlig väg och lampan var en helt vanlig lampa och hon gick inte ängslig, inte skälvande, inte nervöst spanande om det ännu fanns olja nog. Nej, hon gick stolt och rak lik Orientens kvinnor då de vid solnedgången bära sina krukor och kannor fyllda med vatten hem från brunnen. Detta lilla poem av en författarinna vars namn jag glömt hette»syn» men kunde lika gärna ha hetat» T r o», ty det är väl tron personifierad i denna kvinna, författarinnan beskriver. Lampan är hennes hjärta, och det är där trons låga glöder. Den som går förbi henne kan inte heller undgå att lägga märke till henne till glöden i hennes inre. jungfrun med lampan skilde sig kanske inte så mycket till det yttre från alla de andra, och vägen hon vandrade var väl samma som de flesta andras, den långa kedjan av dagar och år varje dag med sitt särskilda innehåll och sin betydelse. Och lampan - hennes hjärta liknade väl också många andras, klappande i glädje och sorg, i förväntan och besvikelse. Men det fanns ändå något hos denna kvinna som gjorde att man stannade och vände sig om efter henne. Vi har väl allesamman sett österländska kvinnor avbildade på väg från brunnen med sina vattenkrukor på huvudet. De har en hållning som vi västerlänningar beundrar. Hade de inte haft denna stolta hållning skulle de inte ha kunnat bära sina vattenkrukor på det sätt som de gör. En aldrig så liten böjning på huvudet skulle medföra att de finge g ä tillbaka till brunnen för att på nytt fvlla sina krukor. Kvinnan i den lilla dikten g å r som en av dessa Österlandets döttrar, stolt och rak. Trons visshet skänker henne frimodighet att g å fram utan fruktan Då hon kommer till ett ställe på vägen, där det mörknar kanske helt plötsligt och oväntat grips hon inte av fruktan eller ängslan. Nej, hon tar endast ett fastare tag om lampan så att hon riktigt känner att hon har den i sin hand. Hon oroar sig inte heller för att oljan kan ta slut. Tron kan försätta berg, och den bär över de stora djupen, heter det i Böckernas bok. Frågar en människa sig hur det skall gå för henne, om LJUS det tjänar något till att försöka sträva framåt genom livets mörka tunnel och om det finns något mer än detta livet, är det ett bevis på att hon inte har den tro som Bibeln talar om. Då finns det inte olja tillräckligt i hennes lampa. Det är inte att undra över om hon ger upp hoppet när det ser mörkt ut och bävar för framtiden och vägen som ligger framför henne! Men hur kan man tro på ett evigt liv och på Gud, som man vet så litet om, invänder mer än en av kristendomens motståndare. Vad skall vi svara om vi ställes inför ett sådant spörsmål? Säkert har vi erfarit en högre makts ingripande vid mer än ett tillfälle i vårt liv. Vi som har erfarit Guds visa ledning kan ej tvivla på hans existens. Och inte heller på evigheten, som vi genom v å r tro står i kontakt med redan här på jorden. Så måste vi svara dem som tvivlar. Mellan tro och vetande finns det för övrigt den väsentliga skillnaden att man stundom vet mera om det man tror än om det man tror sig veta. Tron är inte något passivt utan något verksamt i en människas liv. Tron är inte heller tyst. Den talar inte blott om Gud utan med honom och kommer med hans svar till oss. Tron har uträttat underverk ej blott i den äldsta kristna kyrkans historia. Även vår tid har ju kunnat och kan ännu uppvisa människor, som gott kan kallas martyrer, därför att de har offrat allt för sin tro. Trons låga har ännu' inte slocknat. Vi har ofta läst om sådana människor, och vi möter dem även på v å r väg människor med det stora ljuset i sin hand. Ofta har det varit sådana människor som drabbats hårdare än andra av livets tunga prövningar, men intet har kunnat slå ner deras glada mod och starka tro. De kan bättre än andra vittna om att ingenting här i livet sker av en slump - allt är ett led i Guds stora och visa plan med oss även om vi själva inte alltid genast förstår meningen. Det är väl också därför som just dessa människor kan ge så mycket tröst åt andra. Varifrån har de då fått detta underbara ljus? Har de själva uppfunnit det? Nej, måste man svara. Vore detta ljus ett människoverk skulle det inte ha bestått provet i livets svåra stunder, och framför allt inte i en människas sista stund. Det ljus som vi här har talat om har förvisso ett högre ursprung. Var och en av oss har sin egen lampa och sin egen 9

7 NYTT FRÅN Vid FÖRBUNDET förbundsstyrelsens möte den 2 aug. av- gjordes bl.a. följande ärenden: Beslöts rekviera 250 st. nordens dövas samlingsoch kännemärken samt 10 st. förtjänstmärken. Faställdes jultidningarnas försäljningspris till 100 mk. Godkändes redovisningen från Centralgårdens insamling och beslöts utdela följande priser till de främsta insamlarna: I pris 30,000 mk till rektor Urho Kierimo, Åbo. Rektor Kierimo meddelade att han skänkt sitt pris till sin skolas elevfond. Insamlad summa 252,736 mk. II pris 20,000 mk till herr Ahti Ahonen, Tammerfors. Insamlat 169,329 mk. III pris 10,000 mk till fru Elina Ruonaniemi, Gamlakarleby. Insamlat 108,853 mk. Tröstepriser på vardera 3000 mk beslöts utdela till de tvenne närmaste insamlarna, vilka voro herr Sven Lindholm, Helsingfors, som insamlat mk och fru Lydia Ala-Kilponen, Haapamäki, som insamlat mk. Beslöts inköpa de till förbundet av dir. Gösta Branders och av dir. L. Rainios sterbhus erbjudna aktierna i Ab Surdus. Godkändes att av kollektmedlen ställa mk i understöd till våra präster förfogande för Järvenpää-kurserna. Brandförsäkringen för förbundets inventarier höjdes i enlighet med nutida indexvärde. Godkändes förhöjning av vissa föredragshållares arvoden. Förbundets lyckönskningsadressers försäljningspris fastställdes till 300 mk inklusive kuvert. Ingen provision erlägges för adressens försäljning, men agenten får avdra portoavgifter. På anhållan av Tammerforsföreningen beslöts förära förbundets förtjänstmedalj i silver till fröken Siiri Talvia och i brons till fruar Sofia Helminen och Sylvi Koskela. Beslöts att bevilja förbundssekreteraren rätt att köpa II klass årsbiljett å järnvägarna för sina resor som ombudsman. Vid f ö r b u n d s s t y r e l s e n s m ö t e d e n 18 oktober hedrades inspektor J. K. Palomaas minne med en tyst stund. Antecknades i protokollet, att inspektor J. K. Palomaas efterlevande donerat till förbundet följande: 9 st. aktier i Uusi Aura Oy och 51 st. RaumaRepola aktier, nominellt värde sammanlagt 51,900 tro, b y g g d på känslan av Guds ledning under livets ständiga skiften. Och den tron har blivit oss given av Honom som vi har utgått från. Låt oss som den visa jungfrun sörja för att det alltid finns olja i v å r lampa, ja, låt oss värna om trons låga så att den inte slocknar. M å den lysa och värma oss själva och andra! Det behövs nu mer än någonsin både i den enskildes och i folkens liv som en fyrbåk för dem som vandrar mot det mål som vi jorde vandrare längtar efter att en gång nå Guds himmel. 10 mk, vilken summa skall bilda grund för en fond bärande insp. Palomaas namn och vars räntor användas för förbundets stadgeenliga verksamhet. Antecknades, att herr Urho Lehtimäki, Åbo inträtt som ordinarie medlem i förbundsstyrelsen i stället för inspektor J. K. Palomaa. Enär herr C. E. Martolas, tidningen Kuurojen Maailmas ägare och förläggare, försäljningsagenter uppträtt synnerligen oförskämt enligt klagomål som redan en längre tid influtit tidvis och sålunda blivit en skamfläck på de dövas annars goda anseende, samt att försäljningen av nämnda Kuurojen Maailma verkat störande på förbundets egna publikationers spridning, beslöts att i stöd av 4 i förbundsstadgarna fråntaga medlemskapet för bokbindaren C.-E. Martola och de i hans tjänst varande försäljningsagenter som äro medlemmar i förbundet och dess underlydande medlemsföreningar. För att övervaka beslutets genomförande utsågs ordföranden, sekreteraren och kassören. Förtjänstmärket för Nordens döva utdelades till följande: dir. Urho Kierimo, red. R. Pitkänen, past. A r v o Arasola, typografen E. Karilas, arbetsledaren R. Th. Östman, konstnären L. Vainola, fru Katri Pitkänen och fru Elise Jaakkola. Beslöts, att enligt kommitténs förslag, fördela detta års föredragsunderstöd sålunda att varje förening erhåller mk och dessutom 25 mk per medlem. Föredragsarvodet bör variera mellan mk för % timmes föredrag, beroende på kapaciteten. Beslöts inköpa av dir. L. Rainios sterbhus 140 st. aktier i Surdus Ab till förbundets F,gnahemsfond. Lcyckönskningsadressernas tryckning bekostas med ur egnahemsfonden och även inkomsterna därav komma helt tillfalla nämnda fond. Beslöts att bevilja Uleåborgsföreningen ett mk stort lån, för renovrering av föreningshuset och dess sättande i skick, mot inteckning och ränta. Beslöts att taga del i finansierandet av en relief för överlärare Sofus Kja:r med en insats av 70 Dkr och hoppas att SKUL (Finlands Dövas Idrottsförbund) bidrager med 30 Dkr. Försäljningspriset för samlingsmärket för Nordens Döva fastställdes till 400 mk. Till Surdus Ab:s bolagsstämma valdes i stället för insp. J. K. Palomaa arbetsledaren R. Th. Östman. Till Kuurojen Lehti Tidskrift för Dövas redaktionskommitté valdes i stället för insp. J. K. Palomaa fru Aura Ahlbäck, suppleant prosten Urho Paljakka. Godkändes som prenumerationspris för tidskriften mk 400 för år 1954 i hemlandet. Agent provisionerna för anskaffning av prenumeranter blev som förut 10 %. De Dövas J u l s försäljningsprovisioner fastställdes till samma som förut eller 10, 15, 20 och 25 %. Beslöts att förbundets årsmöte hålles i Helsingfors Mariedagen Den av inspektor J. K, Palomaa påbörjade 50urshistorikens fortsatta författande har lovats av ordföranden Urho Kierimo. I D RO T T S N Y T T T Ä V L I N G S I N B J U D A N Härmed ha vi äran inbjuda alla SKUL underlydande föreningar och medlemmar till deltagande i 1954 års Skidmästerskapstävlingar vilka vi med vederbörligt tillstånd arrangera i Jyväskylä den 6 7 februari Tävlingsplats är Savela-terrängen och tävlingsprogrammet: lördagen den kl. 12 allmän 10 km, under 21 år 10 km och oldboys (över 35 år) 10 km mästerskap. Samtidigt går lagtävlan mellan föreningarna, varvid de tre bästas resultat tages i beaktande. Söndagen den kl. 1 1 : 5 km för damer och allmän 30 km mästerskap. I tävlingarna efterföljas SVUL:s tävlingsstadgar. I alla grenar delas SKUL:s mästerskapsmedaljer som I II III priser, jämväl i lagtävlingen på 10 km. Dessutom utdelas hederspriser i varje gren. Under 21-åringarnas rätta ålder ansvara föreningarna för. Rätt till ändring i programmet förbehålles. 25 % rabatt å järnvägarna ställes i utsikt. Anmälningar om deltagande bör sändas till adr.: Pentti Korhonen, Mäkimatinkatu 11 (Laitinen), Jyväskylä, före den 30 januari. H E L S I N G F O R S DÖVAS I D R O T T S K L U B B» H E R O» 50 Å R Den 24 januari är det 50 år sedan landets äldsta och största idrottsklubb för döva,»hero» stiftades. 1 seklets början började även de döva visa ett gryende intresse för gymnastik och idrott. I gamla blad berättas det, hurusom de första stapplande stegen togs av herr August Nyman, då han år 1900 försökte med privat organiserade tävlingar i vinteridrott. Så småningom stegarades intresset för kroppsövningar, många unga döva drogs oemotståndligt med i de idrottsliga lekarna. Tanken på stiftandet av en idrottssammanslutning för döva tog småningom form och år 1904 kom landets första idrottsklubb för döva till, namnet blev»dövstummas Gymnastik- och Idrottsklubb» (numera Helsingfors Dövas Idrottsklubb»Hero»). Klubbens stiftare voro herrar Eino Karilas, Oskar Lumme och Sulo Vuokko samt en del andra personer. De två sistnämnda äro redan döda för länge sedan, endast herr Eino Karilas lever. Klubbens stiftande blev kort sagt banbrytande för idrotten bland de döva i landet, i dess spår följde sedan den ena klubben efter den andra. Under de gångna 50 åren har klubben alltsedan grundandet främst idkat såväl vinter- som sommaridrott i obruten följd. De första åren var medlemsantalet litet, i medeltal 25, för att sedan småningom öka till nuvarande 120 medlemmar. I början var det bara en liten grupp döva idiot tare som troget samlades till gymnastikövningar. Klubbens första gymnastikuppvisning hölls år 1907 under hr Eino Karilas ledning. De första friidrottstävlingarna gingo år Skidtävlingar hade redan, som ovan sagts, hållits före stiftandet. Klubben har även sänt idrottsmän till tävlingar utomlands, de första redan år 1907 till Köpenhamn, sedan 1908 till Göteborg, 1910 till Köpenhamn och 1912 till Stockholm. Är 1919 fick klubben äran att anordna de första internationella tävlingarna i Helsingfors, då nordiska idrottstävlingar förlades hit. I alla dessa tävlingar hade klubbens representanter hrr Antti Jokelainen och Oskar Wetzell osedvanliga framgångar och förde framgångsrikt Finlands färger fram. Sedan följde, främst på grund av orostider och det första världskriget, bara inhemska tävlingar ända till år 1921, då klubben åter fick förmånen att arrangera internationellt, nordiska mästerskap för döva. Även här fick klubbens egna idrottsmän inregistrera framgångar, liksom även i de följande nordiska mästerskapen utomlands. År 1929 fick klubben första gången hand om arrangemangen av finska mästerskapen, vilka då höllos i samband med nordiska mästerskapen. I världspelen för döva år 1931 i Niirnberg, 1935 i London, 1939 i Stockholm och efter andra världskriget, år 1949 i Köpenhamn och 1953 i Bryssel ha de bästa bland klubbens idrottsmän haft äran representera sitt land och även hemfört segrar och medaljer i kamp med de dövas världselit. Klubben hade anförtrotts arrangemangen av finska mästerskapen i allmän idrott åren 1934, 1939 och 1944 samt skidmästerskapen tvenne gånger, och är 1952 korgbollsmästerskapet. I alla dessa har klubben skilt sig med heder från sina uppdrag. 1 Begynnelseårens främsta idrottsstjärnor voro de ovan nämnda, hr Antti Jokelainen med hedersnamnet»finlands björn» i friidrotten och hr Oskar Wetzell, den namnkunnige simmaren. Deras lysande resultat och segrar väckte uppmärksamhet förutom i hemlandet, även långt utanför landets gränser. Antti Jokelainen dog år år gammal och Oskar Wetzell år 1928 endast 39-årig, således i sin bästa mannaålder. Bland 1920-talets främsta må nämnas Hj. Sandblom, V. Holmberg och J. Luomajoki och sedan H. Wikberg, B. Ählbäck och V. Lehtonen, av vilka de två sistnämnda åren tillförde klubben över 50 mästerskap och förde klubben till ledarposition bland landets klubbar. De senare årens bästa voro bl.a. G. Lillhannus, E. Telia, T. Tarvonen och andra lovande ungdomar. De bästa bland damerna voro Rakel Laitinen (Nordström) och Aura Eskelinen (Ahlbäck), aktiva på 30-talet. Klubbens verksamhet har år för år blivit livligare, bl.a. har nya idrottsgrenar i olika former tillkommit. Förutom skidning och allmän idrott har nu tillkommit korgboll, orientering och bordstennis som nu med stort intresse idkas. Bland de grenar som under åren idkats periodvis men numera fallit bort äro bl.a. backåkning på skidor, brottning, fotboll, cykelåkning, simning och handboll. Efter andra världskriget var intresset för handboll stort med medverkan i serier bland hörande och stadskamp med Stockholms döva tvenne gånger år 1946, varefter intresset svalnade bort. 1 stället kom korgbollen på modet och har befunnits vara mera lämpligare för de döva. Intresset är än i dag stort 1 1

8 och klubben har även deltagit i serietävlingar med hörande lag, senaste höst med gott resultat.»heros» korgbollslag är numera landets främsta för döva med mästerskap och uteslutande segrar i inbördes pokalmatcher med landets övriga klubbar. Orienteringen påbörjades av Helsingfors DF:s Ungdomsavdelning men överläts senare åt»hero», som anordnat de senaste åren både nationella och medlemstävlingar. Orienteringsintresset är fortfarande glädjande stort. Bordtennisen är yngsta grenen som tillkommit och idkas främst av ungdomar, såväl damer som herrar. Bland de många vandringspris som donerats för att stegra idrottsintresset bland medlemmarna märkas bl.a. gravören Fr. Schoultz's två vackra sköldar samt konstnären S. Angervos många dyrbara priser m.m. Även tvenne minnestavlor med personförteckning från åren , donerad av hr A. Helenius, må särskilt nämnas. Klubbens ordförande under de gångna åren ha varit: O. Lumme (död), E. Karilas, O. Wetzell (död), S. Vuokko (död), i början A. Jokelainen (död), 1922 i slutet Hj. Sandblom, S. V u o k k o (död), V. Sihvola (död), V. Salovaara (död), R. Pitkänen, Hj. Sandblom, A. Helenius, T. Syvälähde, A. Helenius. Under de gångna åren ha som styrelsemedlemmar verkat bl.a. många kända personer i ledande ställning på högre instans, bl.a. SKUL:s sekreterare hr J. Luomajoki, som varit mångårig sekreterare i»hero» och nämnda förbunds kassör hr B. Ahlbäck som medverkat i klubben som kassör och sekreterare. Av klubbens stiftande hedersmedlemmar är bara hr E. Karilas i livet och han är även dess hedersordförande, till vilket han kallades på sin 50-årsdag för sin långa och banbrytande verksamhet för klubben. Övriga hedersmedlemmar: Fr. Schoultz (död), Hj. Loven (död) som var landets förste döve idrottsman, O. Wetzell (död), John Sundberg (död), A. Jokelainen (död), Hj. Sandblom (mångårig ordförande), J. Luomajoki (mångårig sekreterare) och Ärvo Helenius (nuvarande ordföranden). Som av ovanstående artikel framgår, har klubbens verksamhet varit framgångsrikt, ehuru inga finare rekord, vare sig i F M eller VM-tabellen, ernåtts, har klubben likväl fullgjort ett gott arbete för de dövas fysiska fostran i kroppsligt hänseende, vilket ju är egentliga syftet och huvudsaken för en idrottsklubb. HELSINGFORS DÖVAS IDROTTSKLUBB» H E R O» s 50-årsfest hålles söndagen den 24 januari kl. 18 i de dövas förenings lokal. I samband med festen inviges klubbens nya fana. Inträde endast för klubbmedlemmar och särskilt inbjudna. Programmet blir följande: Björneborgarnas marsch B. Mouton, Hälsningstal A. Helenius, Historik, Porträttavtäckning ref. Hj. Sandblom, Hågkomster - E. Karilas, Faninvigning past. L. Paunu, Fan-hälsning Aura Ahlbäck, Kaffe servering, Ordet fritt. 12 Vastaus M Ö T E N DE D Ö V A S Nykterhetssällskap Surd r.f:s årsmöte hålles söndagen den 31 januari kl. 19 i HDF:s lokal. Elisabetsgatan 27 A 8. Alla medlemmar med! De nya medlemskorten utdelas. HELSINGFORS D Ö V A S FÖRENING r.f:s årsmöte söndagen den 7 februari kl. 18 i HDFts lokal, Elisabetsgatan 27 A 8. De i stadgarna omnämnda ärendena förekomma till behandling. G A M L A K A R L E B Y D Ö V A S FÖRENING håller sitt. årsmöte den 6 februari. Söndagen den 7 februari är det kyrkodag, varvid bl.a. pastorerna Lauri Paunu och H. Hyvärinen närvara. FRÅN HEMLANDET F Ö R S T A H J Ä L P S K U R S E R för döva i Helsingfors. Tisdagen den 15 dec. hölls i dövföreningens lokal avslutningstillfälle för deltagarna i förstahjälpskurserna. Tidigare har likadan kurser hållits i Tammerfors. Finlands Röda Kors Helsingfors distrikt hade under hösten hållit en 20-timmars kurs i första hjälp för de döva i Helsingfors, vilka med stort intresse följt med kurserna. Som lärare vid kurserna fungerade hälsosyster Saima Suovala och som tolk de dövas diakonissa, syster Eeva Malmila, som trots vissa svårigheter fullgjorde sitt uppdrag på ett berömvärt sätt. Avslutningstillfället, varvid 19 kursdeltagare f ingo kursbetyg, gestaide sig till ett angenämt samkväm, med körsång m.m. av kursdeltagarna samt tacktal av hr Eino Karilas till kursernas lärare och Finlands Röda Kors ledning. Mag. P. Savolainen från R K : s Helsingfors distrikt gav en översikt över Röda Korsets arbetsmetoder och dess ändamål. På mångas önskan hållas nya kurser i februari, varvid främst idrottsfolket får tillfälle förkovra sig i första hjälp. Kuurojen Lehden marraskuun numerossa olleeseen, minua vastaan tähdättyyn kirjoitukseen. Mainitussa kirjoituksessaan Suomen Kuurojen Liiton keskushallitus julkitoi paheksumisensa minun harjoittamaani Kuurojen Maailma-nimisen lehden julkaisutoimintaa vastaan, ja ilmoitti erottaneensa minut Liiton jäsenyydestä muka kuurojen mainetta pilaavana tekijänä. Edelleen Liitto julkaisi samassa palstassa päivätyn,»kuusitieläisiltä» saamansa kirjeen, joka heitettäisiin paperikoriin ilman sen enempiä toimenpiteitä' (!), kuten siinä olleessa tekstissä kävi ilmi. Siinä kirjeessä, joka alkoi näin:»kuurojen Maailma-lehden toimitus, Helsinki», oli tieto erään lehtimyyjäni törkeän epäkohteliaasta käyttäytymisestä hänen myydessään julkaisemaani lehteä. Lisäksi Liitto mainitsi saaneensa samantapaisia kirjeitä eri puolilta maata. Näiden syytösten takia haluan ilmoittaa, että en ole millään tavalla kehoittanut lehtimyyjiäni käyttäytymään siten kuin erään väitetään käyttäytyneen, vaan olisin ollut halukas erottamaan sellaiset heti tiedon saatuani. J o s Liiton korviin on kantautunut jonkun myyjäni sopimaton käyttäytyminen, miksei se ole ollut tiedoittanut siitä minulle mainittuja toimenpiteitä varten? Kuten mainitun kirjeen alussa luki, se oli ilmeisesti tarkoitettu lehdelleni eli siis minulle, mutta sitä kirjettä ei ole annettu minulle. Sellainen kirjeiden heittäminen, jota alussa korostin, on hyvien virkamiestapojen vastaista, ja se on muutenkin ristiriidassa Liiton harjoittaman»laajan valistustyön» kanssa, jota Liitto toisaalla samassa lehdessä mainostaa itsestään. Miksi minut pidettiin tietämättömänä näistä asioista, vaikka ne koskivatkin m i n u a? Olin ollut keskustelussa hra toim. Pitkäsen kanssa erottamispäivän jälkeen, mutta miksi näissä keskusteluissa minulle vakuutettiin siltä taholta, että minut ei oltu vielä erotettu, ja että asia tulee selviämään parhain päin hänen rouvansa puolustelun ansiosta. Tällä tavalla minut pidettiin tietämättömänä ja kykenemättömänä puolustautumaan sellaista salahyökkäystä vastaan. J o kaiselle rikolliselle annetaan mahdollisuus puolusmihin U t g i v a r e : Finlands Dövas förbund r. f. H u v u d r e d a k t ö r : Urho Kierimo, Åbo, Dövskolan. Tel R e d. s e k r.: Rurik Pitkänen, Helsingfors, Elisabetsg. 27 E 10. Tel S v e n s k s p r. r e d. : Börje Ahlbäck, Helsingfors, Stora Robertsg. 1 Ä 5. Tel E x p e d i t i o n : Helsingfors, Elisabetsg. 27 E 10. Tel P o s t g i r o : 6825!" Prenumerationspris 1 954: 1/1 årg. mk 400:, till utlandet mk 500:. olisi pyrittävä. Nykyisen sosiaalilääketieteellisen katsantokannan mukaisesti olisi veritutkimuksia mahdollisen syfiliksen paljastamiseksi suoritettava mahdollisimman laajassa mittakaavassa. Erittäin tärkeätä silloin on, että tämä tutkimus toimeenpannaan järjestelmällisesti niissä ryhmissä, joissa syfilistä esiintyy eniten. Ylläoleva pieni tutkimus taas osoitti, että suljetuissa laitoksissa olevien keskuudessa esiintyy melko runsaasti syfilistä. Siksi on täysi syy suorittaa veritutkimus kaikista uusista suljettuihin laitoksiin joutuneista. Tällä tavoin voimme pitää syfiliksen suhteen kurissa ne ainekset, joitten keskuudessa syfilistä esiintyy tavallista runsaammin ja toiselta puolen varjella yhteiskunnan muita jäseniä mahdollisilta syfilistartunnoilta. Laitoksen johdon on lisäksi muistettava, että he ovat ainakin osittain vastuussa laitoksissa olevien terveydestä. tautua, mutta, vaikka minulla olikin luvan saaneena lain suoma oikeus puolellani, minua ei edes haluttu kuulla tai varoitettu. Sikäli kuin ymmärrän oikeudenmukaisuutta, tiedän, että en ole millään toiminnallani loukannut enkä rikkonut Liittoa ja sen sääntöjä vastaan, vaan eräät Liiton hallituksen jäsenet koettivat raivata»kilpailijan» pois Liiton tieltä. Mutta on olemassa muita yksityisiä kuuroja ja yhdistyksiä, jotka julkaisevat omaa lehteä, ja tällä tavalla hekin kilpailevat Liiton oman julkaisun kanssa. Heillä on myös Liitollakin saattaa olla sellaisia asiamiehiä, jotka käyttäytyvät niinkuin erään asiamiehistäni väitetään käyttäytyneen. Mutta täysin varma tieto hänen käyttäytymisestään on tässä tapauksessa tarpeen, sillä sain kirjeen eräältä johtavalta kuurolta, joka siinä kirjeessä ilmoitti paheksuvansa Liiton menettelyä ja tietävänsä erään tunnetun kuuron itsensä sepittäneen sen kirjeen! Siihen aikaan, kun Kuurojen Maailma perustettiin, silloinen Kuuromykkäin Lehti julkaisi hyvin harvoin artikkeleita ulkomaan kuuroista. Tässä asiassa Suomen kuurot jäivät aliravituiksi, joten päätin julkaisemalla oman lehden täyttää tämän puutteen siinä luulossa, että se voisi ilmestyä rinta rinnan Liiton lehden kanssa täydessä sovussa kuurojen asian saattamiseksi kuulevienkin tietoisuuteen. Omalla julkaisullani en ole millään tavalla halunnut kilpailla Liiton lehden kanssa, vaan olen toiminut normaaliin tapaani, mutta yhteistoiminnassa olisin ollut halukas edistämään Liitonkin lehden levikkiä esim. mainostamalla tai pidättäytymällä myynnistä joulun alla. Mutta hämmästyksekseni eräät Liiton hallituksen jäsenet suhtautuivat siihen hyvin nurjamielisesti ja propagandallaan he saivat kuurot ostajani vähenemään. Kyllä Kuurojen Maailmassa on ollut ja tulee olemaan hyviä kirjoituksia ja valaistuksia kuurojen elämästä, jotka saattavat helpottaa esim. kuurojen työhönpääsymahdollisuuksia kuulevien keskuudessa. Ehkä Liitto haluaa tallata tällaisen pienen kuurojen asiaa kannattavan kulttuurikukkasen? Eiköhän jo näistä perusteluista käy ilmi, että minut leimattiin syntipukiksi vain lehtimyyjieni»syntien» tähden kateellisten vihamiesteni vehkeilyn riemuvoitoksi. Mutta minun oli sangen ilahduttavaa todeta sangen monien kuurojen ymmärtävän asian oikean laidan ja tuominneen oman Liittonsa harkitsemattoman menettelyn, ja uskon, että laaja kuuroenemmistö tekee samoin. ^ Carl-Fri k Martola Kuurojen Lehden toimitus ei ole halunnut kieltää pyydettyä tilaa herra Carl-Erik Martolan yllä olevalta vastaukselta, vaikkakaan sen lukeminen ei ole mitenkään yhteistä asiaamme edistävä. On ikävää, että yksityinen henkilö koettaa hyötyä kuurojen yhteisen asian varjolla. Herra Martolan viittaus siihen, että muutamat Kuurojen Yhdistyksetkin ovat julkaisseet oman lehtensä, on aiheeton, sillä yhdistykset toimivat koko jäsenistönsä eikä jonkun yksityisen jäsenensä hyväksi. Ei ole myskään oikein, että herra Martola ei pane omaan julkaisuunsa tietoa siitä, kuka on sen kustantaja ja julkaisija. Näin joutuu Kuurojen Liitto saamaan moitteet asiaa tietämättömältä yleisöltä. 13


idrottsgrenar livet gås

Canada Goose Parkas
urheilu elämä kanada goose
canada goose expedition
canada goose vaatteet

ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59

Storlek: px Starta visningen från sidan:

Download "ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59"

Transkript

1 ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59

2

3 Att synas och lära utan att synas lära En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan Anne-Sofie Nyström

4 Dissertation presented at Uppsala University to be publicly examined in IX, Universitetshuset, Uppsala, Friday, February 10, 2012 at 10:00 for the degree of Doctor of Philosophy. The examination will be conducted in Swedish. Abstract Nyström, A.-S Att synas och lära utan att synas lära. En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan. (To be seen and to learn, without being seen to learn. A study of under-achievement and identity-negotiation among privileged young men in upper-secondary school). Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Sociologica Upsaliensia pp. Uppsala. ISBN In the last decade stratification within educational results has, in Sweden as in other countries, been framed as a matter of boys and young men s under-achievement. The question of whether this is a problem, and if so, for whom and how to change the structure, has been discussed in research and educational policy. The aim of the thesis is to contribute to these fields and to enhance knowledge of young people s gendered and classed identity processes, by analyzing how achievement and engagement were negotiated and given meaning in relation to young men. Previous research has primarily explored identity processes among risk categories or subordinated students. The objective here was to analyze how masculinity was accomplished via peer-group interactions within a rarely problematized category, through examining how upper middle-class young men identify themselves and are ascribed identities by others. The study s design was inspired by ethnographic methodology and combined participant observation, semi-structured individual and group interviews and a background questionnaire. Identities, social categorizations (especially gender and class) and dominance-relations were thus analyzed from an actor-oriented perspective. The research participants were young men and women, age 15-16, in two school classes. The field work was conducted at, respectively, a Natural Science and a Vehicle Programme; educational settings with connotations to masculinity but significantly different in terms of class. The study enrolled a total of fifty-six students, but focus is upon the fifteen young men among the natural science students. High achievement and under-achievement, high social and cognitive ability, and group loyalty are main themes in the study. Identity claims were analyzed in relation to the practices through which they were negotiated, e.g. self-hindrance. Similar to other research, the results emphasize the relationship between masculinity and effortless achievement. The concept underachievement is developed as an analytical tool, by distinguishing between five dimensions. Keywords: Sociology; Sociology of education; Actor-oriented sociology; Under-achievement; Young men; Upper-secondary school; Sweden; Identity; Identity process; Gender; Class; Masculinity; Privilege. Anne-Sofie Nyström, Department of Sociology, Box 624, Uppsala University, SE Uppsala, Sweden. Anne-Sofie Nyström 2012 ISSN ISBN urn:nbn:se:uu:diva (http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva ) Printed in Sweden by Edita Västra Aros, Västerås Distributor: Uppsala University Library, Box 510, SE Uppsala

5 Till Theodor och Hannes, till Mormor

6

7 Innehåll Förord DEL I Unga män och utbildningsprestationer Problemet underpresterande unga män Problemperspektiv Problem för eller problem med unga män Utbildningsproblem Definitioner av jämlik och likvärdig utbildning Vilka elevkategorier jämförs? Skilda problemperspektiv: Sammanfattande reflektion Studiens utgångspunkter och struktur Syfte Frågeställningar Avgränsningar Disposition Utbildningsstratifiering Sverige föregångslandet? Kritik av den nationella identitetens giltighet Värden och vägval i svensk utbildningspolitik Period I: Utbildning under välfärdsstatens uppbyggnad Period II: Radikal omdistribution med välfärdsstaten som grund Period III: Individualisering och utmaning av kompensatorisk politik. 48 Utbildning i dagens Sverige: Sammanfattande reflektion Stratifiering ur ett aktörsorienterat perspektiv Analysredskap Elevidentitet och aktörsorienterad sociologi: Avslutande reflektion Identiteter och förhandlingar Identitet och identifikationer som meningsskapanden Relation istället för essens Sociala kategorier och kategoriseringar Iscensättning Organisation av mening och resurser Strukturer och dominansrelationer Individnivå... 70

8 Interaktionsnivå Institutionsnivå Förhandlings- och förändringsprocesser Förhandling av identiteter Förändring Subversiva handlingar Aktörsorienterade analyser: Avslutande reflektion En studie av identitetsprocesser i skolan Studiens metodologiska utgångspunkter Unga män Urval Val av pedagogiska sammanhang Forskningsdeltagarna Forskningsverktyg Deltagande observationer Intervjuer Etiska dilemman och överväganden Mötet med fältet Access Analys och framställning Analysstrategier Framställningen Reflexivitet Studie av meningsskapanden: Avslutande reflektion DEL II Skolklassen som socialt sammanhang Presentation av en skolklass Lärares drömklass? Könssegregerade grupper i en könsblandad klass Ett borgerligt sammanhang: Om partipolitiska identifikationer Utbildningsstrukturer Att välja sitt utbildningssammanhang Ett brett program för ambitiösa och begåvade elever En grundskoleassocierad pedagogisk struktur Ackumulerade resurser Elevernas ärvda och förvärvade resurser Föreställda framtider Institutionell elevidentitet: Avslutande reflektion Maskulinitetskonstruktioner och resurser Kön som genomgripande interaktionsstruktur Generella strukturer i ljuset av avgränsade överskridanden

9 Förståelser av varför (o)ordningen upprätthölls Förståelser mellan biologi och sociala strukturer Överordnade unga män: stor makt och hög status Självsäkerhet och autentisk individualitet Verbalitet och social kompetens Humor, vänlighet och ödmjukhet Utseende och attraktion Höga prestationer utan ansträngning Värderade kännetecken: Sammanfattande reflektion Normala och negativt avvikande unga män Kännetecknanden av typiska unga män Kännetecknanden av avvikande unga män Icke-dominerande unga män: Sammanfattande reflektion Mellan dominans och underordning Idealets tillgänglighet Risken för stigmatisering Perspektivskiften Hur vet man om någon tillskrivs status eller ej? Olika kön, olika perspektiv Skilda sociala sammanhang, skilda perspektiv Legitimerad maskulin identitet: Avslutande reflektion Vanskliga identitetsförhandlingar? Gemenskap och lojalitetsbrott Könssegregerade Risken att framstå som illojal eller bli ensam Skillnader i vem som utmanar gruppen Innesluten eller utesluten: Sammanfattande reflektion Att framstå som socialt kompetent Fritid och fester Den aktiva och självsäkra eleven och dess motsats Festa och smöra : Sammanfattande reflektion Att framstå som ambitiös Vad behövs för att få MVG? Lärarrelaterade hinder Att förhandla icke-engagemang Jämnåriggruppens betydelse Överambitös vs strategiskt smörande? Sammanfattande reflektion Att framstå som kunnig och begåvad Höga provresultat utan ansträngning Redovisningar av resultat och tidsanvändning Att räcka upp handen och besvara lärares frågor Grupparbeten ett osäkert kort Smarthetstester : Sammanfattande reflektion

10 Maskulinitetsförhandlingar: Avslutande reflektion Frågan om strukturella underprestationer Den utbildningspolitiska frågan i intervjusituationerna Utmaning respektive bekräftelse av identitetsanspråk Kännetecknande frågor och svar: Sammanfattande reflektion Elevperspektiv på unga mäns underprestation Elevorienterade förklaringar Lärarorienterade förklaringar Pedagogikorienterade förklaringar Förklaringsmodeller: Avslutande reflektion DEL III Att synas och lära utan att synas lära Vad säger en titel? Vad betyder underprestation i utbildning? Olika dimensioner av underprestation Underprestation en mångtydig term Maskulinitet och identitetsprocesser Jämnåriggruppens betydelse och anförande av självhinder Begåvningskultur eller antipluggkultur? Mot en mer jämlik och likvärdig utbildning: Avslutande reflektion Underachievement and Identity Negotiation among Privileged Young Men in Upper Secondary School Studying Privileged Young Men and Identities The Empirical Study Identity Processes and Schooling To be seen to learn without being seen to learn Conclusions APPENDIX Bilaga 1. Översikt av insamlat material Bilaga 2. Intervjuguider Intervjuguide för gruppintervjuer NV1a Intervjuguide för individuella intervjuer NV1a Bilaga 3. Information till elever Bilaga 4. Enkät Referenser

11 Förord Nu är det visserligen så att studentmössan som vacker symbol, skulle jag just vilja unna dig min egen flicka, för din klokhets skull, dina omfattande kunskaper och främst där den ädlaste kvinnliga ödmjukhet inför vetenskapen, du alltid visat. Du är så försynt och fin, mänsklig och klok. Men ändå. Jag vet inte. Gunnar till Alva Myrdal år 1922, i Yvonne Hirdman (2006) Det tänkande hjärtat. Tänk om jag blir avslöjad, tänk om andra förstår att jag inte tillräckligt begåvad för att vara doktorand? Fler än jag har ridits av den tanken genom forskarutbildningen och brottats med den hotande skamkänslan. Under de senaste åren har samtalen med andra kvinnor doktorander och seniora forskare varit många där vi, trots feministisk och kritisk utbildningssociologiska kunskaper för handen, förundrats och reflekterat över hur stark och kroppsligt påtaglig denna oro kan vara. Jag förstår denna känsla av hotande skam i ljuset av akademins sociala strukturer. Enligt emotionssociologin kan skam inte förstås bortanför relationen mellan självet och andra, och har beskrivits driva aktörer (allra helst de med lägre självkänsla) att reproducera den sociala ordningen (Bergman Blix 2010; Misheva 2007). Upphöjande av teoretisk och analytisk begåvning präglar den akademiska världen och har så gjort även historiskt. Möjligen har de sätt som begåvning känns igen på förändrats över tid och utmanats av såväl kritiska studier som senare hjärnforskning där intelligens beskrivs som något dynamisk: vad som är kunskap har problematiserats och betydelsen av arv tonats ned till förmån för miljö. Samtidigt vill jag påstå att begåvningsidealets ställning knappast är hotad och att utbildningspolitiska satsningar på excellent forskning, rankningsförfaranden av akademiska miljöer liksom de hårdnande publikationskraven utgjort en kraft i motsatt riktning. På så vis finns tydliga paralleller till min avhandlingsstudie om unga män i gymnasieskolan. Det handlar om vilken roll som föreställningar om begåvning och utbildningsprestationer har för vår identitet och vilken betydelse detta får i interaktioner och hur dessa upprätthålls genom institutionella strukturer. 11

12 Att ha skrivit en avhandling är en prestation, en utbildningsprestation, som i vissa sammanhang fungerar som ett kännetecken för begåvning. En vän jämförde disputationen med tomtefars OK-stämpel i tomtarnas vaktparad en praktik som i detta avseende markerar ett före och efter. För hundra år sedan hade det varit en enastående sådan för en kvinna. Detta innebar visserligen inte att de fåtal kvinnor som studerade vid universiteten hyllades, många möttes istället under sin doktorandtid av skällsord såsom våp och nucka (Carls 2004). Ellen Fries bör nämnas i sammanhanget. När hennes avhandling i historia godkändes år 1883 var detta den första som skrivits av en kvinna i Sverige. Fram till mitten av 1900-talet disputerade ytterligare drygt hundra kvinnor, märk väl färre kvinnor än det antal som kan förväntas avlägga doktorsexamen vid Uppsala universitet under detta år. Andelen kvinnor som examinerats på denna nivå har också ökat bara under det senaste decenniet: från drygt en tredjedel till nästan hälften (Högskoleverket 2010). Det kan konstateras att en förändring har skett i avseende på könsmönster men även vad gäller antalet forskarstuderande som helhet, något som ibland kommit att beskrivas som ett av flertalet exempel på en utbildningsinflation i västvärlden. I egenskap av kvinna utgör jag därmed inte längre en udda doktorandkategori i kvantitativa mått mätt, men det är fortfarande en personlig prestation både intellektuellt och emotionellt. Detta innebär inte att det som möjliggjort skrivandet av denna avhandling är en individuell bedrift. Kunskapande kan snarare beskrivas som en kollektiv process en utgångspunkt som min kollega Orlando Mella oförtröttligt argumenterar för som motvikt till den individualism som präglar mycket av dagens utbildningspolitik. Hur tillfredställande det än hade varit att framställa avhandlingen som en produkt av min begåvning och mentala disposition för ultramaraton (alternativt kvinnliga flit ) skulle det inte vara en sann bild. Ni är många som bidragit, långt fler än som nedan namnges. *** Allra först vill jag rikta ett stort TACK till de elever, lärare och andra som lät mig ta del av sin skolvardag. Tack för er generositet, för småpratet i korridorer och klassrum, för all praktisk hjälp och kaffestunderna för att ni gav av er tid och tankar. De informella samtalen liksom intervjuerna utmanade min förståelse och spädde på min redan passionerade uppfattning om att skolan är samhällets mest intressanta institution. Möjligen är den näst intressantaste institutionen Sociologen i Uppsala. Oavsett om så är fallet är ni många som varit betydelsefulla för mig genom åren. Det har varit svårt att formulera ett kortfattat tack och jag har inte kunnat nämna er alla med namn. 12

13 Min första tanke går till två kollegor som i så många avseenden varit helt ovärderliga under doktorandtiden: mina handledare Elisabet Näsman och Keith Pringle. Det brukar sägas att det inte finns någon idealhandledare, ändå har jag haft förmånen att tilldelas två sådana. Min beundran är stor inför era sociologiska kunskaper och er tro på forskningens möjlighet att bidra i samhället. Bådadera har varit lika viktiga för mig. Tack för ert tålamod och stöd, er lyhördhet och att ni i handling visat tilltro till mina förutsättningar att nå de mål vi satt upp. Ni har alltid varit frikostiga med reflektioner och textnära läsningar men genomgående visat mig respekt även när mina beslut stått i konflikt med era råd. En viktig plattform för forskningssamtal har varit Seminariet för genusforskning. Dessa inspirerande diskussioner, liksom den generositet som både idéer, kritik och beröm levererats med, har varit oskattbara. Er läsning av de texter som jag presenterat på seminariet har självklart satt sin prägel på den avhandling som nu är i tryck, men i lika hög grad att få ta del av era forskningsprojekt. Ett särskilt tack till Linn Egeberg Holmgren och till Erik Hannerz, liksom till Karin Barron, Stina Fernqvist, Jessica Mjöberg, Clara Iversen, Ulrika Wernesjö, Kalle Berggren, Ildikó Asztalos Morell, Lars Grönvik, Lena Sohl, Kitty Lassinantti och Naomi Smedberg. Ert stöd och er sociologiska nyfikenhet, skärpa och prestigelöshet har gjort samtalen med er till en guldgruva. Jag tänker likaså med stor glädje på dig Magdalena Vieira som utöver alla pratstunder och promenader genom åren erbjöd mig att dela en vecka vid havet och med detta gav mig gnistan tillbaka. Min tacksamhet är också stor inför det arbete som mina seminarieopponenter lagt ned. Naomi Smedberg tack! utöver att du tog dig an mitt femterminersmanus, har du alltid bistått mig i den engelskspråkiga vildmarken och varit min vän genom avhandlingstiden. Tack Tora Holmberg och Clara Iversen för att ni gjorde slutseminariet till ett konstruktivt och engagerat forskningssamtal och därutöver levererade välstrukturerade bearbetningsförslag. Ni gav mig vägledning och inte att förringa ytterligare kraft att slutföra projektet. Tack Hedda Ekerwald, som dubbelläsare bidrog du med en noggrann läsning som var frikostig med både kritiska synpunkter och positiva utrop när jag som bäst behövde det. Jag vill även tacka för grundutbildningens inspirerande föreläsningar och samtalen under uppsatsarbetet. Det var dina reflektioner som uppmärksammade mig på den frågeställning som nu utgör den röda tråden i min avhandling. Att din pedagogiska skicklighet också avspeglades i det sätt som din granskning av slutseminariemanuset kommunicerades var till en mycket stor hjälp. Doktorandtiden innehåller så mycket mer än enbart avhandlingsarbetet. Jag vill därför rikta ett tack till er som på så många andra sätt varit ett stöd på arbetsplatsen som helhet. Bland er vill jag särskilt nämna Kerstin Rathsman, Bo Lewin, Michael Allvin, Kaj Håkansson, Sandra Torres, Marianne Löfqvist, Margareta Thomas och Margareta Mårtensson, Ulrika Söderlind, He- 13

14 lena Olsson, Anders Hökback, Görel Tunerlöv liksom Riitta Mertanen, och inte minst Emma Hansen Dahlqvist och Katriina Östensson. Tack för all praktisk hjälp från stöd relaterat till undervisningen, till insatser vid datorhaveri och med språkgranskning liksom guidning genom akademins alla mindre och större snårigheter. För att ni har haft överseende under stressiga perioder, men än mer för alla samtal och skratt i kafferummet och i korridoren. Detta har i hög grad utgjort en del av förutsättningarna även för arbetet med avhandlingen. Och Kitty Lassinantti du vet vad du har betytt vi har delat rum och matlådor, kaffe och vin. Till det kan läggas oändliga sociologiska reflektioner kring forskning och vardag, lika många skratt som tårar men tyvärr något färre löprundor. Det finns gott om tid att bättra på denna balans, inte minst då 2012 kommer att bli ett fantastiskt år!. Men trots detta lämnar jag mycket motvilligt doktorandsamvaron i rum Min studieperiod på Sociologiska institutionen är avslutad det känns som att flytta hemifrån. Jag har också haft turen att få dela mitt intresse för frågor om genus, utbildning och jämlikhet med andra genom dessa år. Inte minst Minna Salminen Karlsson, Fredrik Bondestam, Orlando Mella, Marianne Carlsson, Annette Hellman, Rickard Jonsson, René León Rosales, Marie Nordberg, Kajsa Ohrlander, Ann-Sofie Holm, Anna Danielsson och Göran Nygren. Ni har lärt mig mycket och klyschan om delad glädje passar väl in. Jag vill självklart även tacka Utbildningsvetenskapliga fakulteten som gav mig förutsättningar att genomföra detta avhandlingsprojekt och er kollegor som jag träffat i dessa sammanhang. Tack också mina f.d. Skolverkskollegor från Trädgårdsgatan bland er särskilt till Ulla Bergholtz och Lena Wiman. Ert kunnande, engagemang och värme har varit en stor inspiration och hjälp. Det var även de erfarenheter jag gjorde tillsammans med er som väckte mitt intresse för de forskningsfrågor som avhandlingen behandlar. Men livet är inte bara sociologi även om jag ibland behövt hjälp att se detta. Därför vill jag avslutningsvis rikta mitt djupaste tack till vänner och familj, framför allt till er som upplöser dessa två kategorier. Mina umévänner Carin och Petra och f.d. grannfruarna Sara och Malin tack för er vänskap, för all pepp och för allt jag lärt mig av er. Bland den grupp av vänner som under studietiden tillskrevs namnet IG-gänget vill jag särskilt tacka Jens och Olle, Anna-Karin och David; för er vänskap men även för att ni genom att öppna era hem utgjort det nav som möjliggjort fortsatta analytiska och musikaliska piruetter. Vardagslivets utmaningar hade även varit svårare i vissa perioder nästan omöjliga och livet så mycket gråare om det inte varit sammanvävt med mina (extra)familjer: Adnan, Josef och min syster Emma; älskade Henrik, Gemma och Tom; Birgitta och Robert; Tina och Per. Och Johan, tack för att du snubblade in i mitt liv och lyckades med det omöjliga: att öka av- 14

15 ståndet till den slutskrivningsbubbla jag eftertraktade och samtidigt ge mig ytterligare kraft och motivation att slutföra. Mamma och Pappa. Ni har haft tålamod och tillit liksom gett mig så mycket omtanke och stöd i alla dess former ni har även därutöver genom alla dessa år övertygat mig om att jag har en plats in i den akademiska värld som ofta känts så främmande. VARMASTE TACK. Arbetsveckorna har varit många i Umeå och i Dalsby, möjligen alltför många, men tack vare er har de ändå kantats av mycket skratt, fantastisk mat liksom friluftsliv. Mina barn har dessutom kunnat njuta av allt från fisketurer och kortspel till svärdstillverkning i min frånvarande närvaro. Ni är så mycket mer än generösa Slutligen, Theodor och Hannes. Er uppväxt har i hög grad präglats av mitt avhandlingsarbete och högst på er önskelista har länge stått att jag ska skriva klart Boken er önskan går nu i uppfyllelse. Min förhoppning och intention är att vi ska få mer tid till att dela legobygge, svamputflykter, läsning och ritande eftersom jag älskar att skratta och samtala med er. Er lust att lära mer om världen och livet är en fantastisk inspirationskälla! 15

16

17 DEL I

18 1. Unga män och utbildningsprestationer So, maybe this cultural matrix no longer is to be understood in terms of a (dichotomous) gender structure, at all? As long as we think about it in those terms, it binds our thoughts and actions when it comes to schooling gender. Ur Monica Rudberg (2009, s. 56) Paradoxes in schooling gender a messy story. Finns det en tydlig skiljelinje mellan å ena sidan pojkars och unga mäns förhållningssätt till skolan och å andra sidan hur flickor och unga kvinnor är som elever? Vad skulle i så fall det bero på? Detta är frågor som rests under de senaste decennierna med anledning av att de övergripande könsmönstren i utbildningsresultat har uppmärksammats. En mycket kort och förenklad beskrivning av dessa mönster är att pojkars och unga mäns utbildningsresultat är tio procent lägre än flickors och unga kvinnors. Unga män 1 har beskrivits som elever vilka vanligen nöjer sig med godkänt betyg och prioriterar fritidsintressen och kompisar framför engagerat skolarbete. Genusforskaren Michael Kimmel (2010, s. 55) har i likhet med andra argumenterat för att unga mäns generellt lägre prestationer i skolan har sin grund i föreställningar om maskulinitet: 18 Det som höll tillbaka flickor från att lyckas i skolan var både institutionella och strukturella hinder liksom traditionella föreställningar om kvinnlighet. När kvinnor och män började ifrågasätta dessa traditionella föreställningar lyckades de med framgång utmana de institutionella hindren. Det som hindrar pojkar från att lyckas i skolan är att de traditionella föreställningarna om manlighet består. Kimmel framhåller att synen på hur unga män är och bör vara är förlegad och ett hinder för framgång i skolan vilket kontrasteras mot föreställningarna om femininitet. Hans analys bör förstås i ljuset av att de institutionella hindren för unga kvinnors möjligheter att utbilda sig historiskt varit många, allra helst för de som inte kom från socialt privilegierade familjer. Ett exempel 1 Av skrivtekniska skäl använder jag fortsättningsvis unga män i hänvisningar till debatten om underprestationer och undviker därmed formuleringen pojkar och unga män, även om den omfattat allt från pojkar som nyligen börjat skolan till snart vuxna män på väg ut i arbetslivet. Se fortsatt diskussion i kapitel 4.

19 bland många andra är att den statliga utbildningsform som motsvarar dagens gymnasieskola enbart var öppen för unga män fram till år Antaganden om kvinnors underlägsna begåvning för akademiska studier utgjorde en viktig grund för att neka dem tillträde till sekundär och tertiär utbildningsnivå och fortsatte också länge att utgöra en viktig förklaringsgrund till utbildningsstratifieringen (Carls 2004; Wernersson 2006). I nutida analyser av dagens könsmönster är så inte fallet utgångspunkten är att unga män och unga kvinnor har lika eller åtminstone likvärdiga begåvningsresurser. I denna studie undersöks utbildningsstratifiering och den roll som lärande, kunskap och skola kan spela i unga mäns identitetsskapanden utifrån ett aktörsorienterat sociologiskt perspektiv. Jag har velat utforska de betydelser som utbildning tilldelas i unga mäns identitetsförhandlingar. Vilken roll spelar exempelvis provresultat och samspelet med läraren under lektionstid för unga mäns grupptillhörighet, deras bilder av sig själva och av andra? Med vilka resurser och förståelser drar unga män gränser mellan varandra i interaktionen mellan jämnåriga? I blickfånget står socialt och etniskt privilegierade unga män. För att studera identitetsprocesser inom denna elevkategori har jag följt en naturvetenskaplig gymnasieklass, både unga män och kvinnor, samt elever i en fordonsklass. Avsikten med det har varit att belysa sociala processer från flera perspektiv vilket motiveras av en strävan att göra det möjligt att få en flerdimensionell bild (jfr Frosh m.fl. 2002). Däremot bör det understrykas att detta inte är en komparativ studie i vilken olika elevkategoriers identiteter jämförts utifrån ett genusperspektiv. Analyserna liksom presentationen av desamma är asymmetriska såtillvida att de syftar till att undersöka deltagarnas förståelser av vad som utmärkte unga män på det Naturvetenskapliga programmet. En dimension av vad utbildning ges för innebörd av de unga männen skulle kunna sammanfattas med Carls inlägg i en av gruppintervjuerna: Generellt sett så skulle man väl kunna säga att dom som satsar lite mer, dom kan man rubricera som ja, lite nördiga. Detta citat lyfter fram konflikten mellan rangordningen i utbildnings- respektive maskulinitetshierarkin och speglar väl den dominerande föreställningen om unga män i skolan (Nordberg & Saar 2008; t.ex. Björklund & Sabuni 2008). Likväl ger citatet en ofullständig och på så vis inte en helt rättvisande bild. Att ha höga ambitioner och vara högpresterande associerades i min studie även i hög grad med framgång, vilket i sin tur utgjorde en viktig dimension av den maskulina identitet som värderades högt i klassen. Relationen mellan de två hierarkierna framstod snarare som en förhandling där risken att framstå som lågpresterande eller obegåvad var lika problematisk som att uppfattas satsa för mycket. Hannes konstaterade: [S]varar man fel på en fråga då dumförklaras man nästan. Carl och Hannes gick i samma gymnasieklass, umgicks på raster och delvis på fritiden men lyfte fram olika gränser som de förhöll sig till. Det som studien pekar på är att såväl elevaktivitet som att framstå som kunnig utgjorde värderade aspekter av den maskulina identitet som eftersträ- 19

20 vades, samtidigt som märkbara och disciplinerade strävanden att erövra kunskap förknippades med femininitet. För att som ung man få status i jämnåriggrupper var det positivt både att synas och lära men däremot inte att synas lära. Status används här med vägledning av sociologen Randall Collins (2004) anpassning av det weberska begreppet för att representera grader av popularitet i en grupp och i ett specifikt socialt sammanhang. Liksom andra studier inom detta forskningsfält ges inget entydigt svar på om det finns eller inte finns en konflikt mellan att som ung man vara en motiverad, engagerad högpresterande elev och samtidigt ha hög status bland jämnåriga män (t.ex. Holm 2008; Martino & Meyenn 2001; Epstein m.fl. 1998b; Frosh m.fl. 2002). Till detta kan läggas den kritik som riktats mot att analyser som jämför unga män med unga kvinnor är alltför generaliserande. Dels för att den felaktigt homogeniserar den heterogena kategorin unga män, dels för att skillnaderna i relation till unga kvinnor överdrivs (Francis & Skelton 2005; Delegationen för jämställdhet i skolan 2010). Problemet med och problematiseringar av unga män, maskulinitet och underprestation ramar sålunda in studien. Detta inledande kapitel syftar till att mer ingående introducera forskningsfältet för att på så vis ge läsaren vägledning i vilka forskningsfrågor som är tänkta att besvaras, om de har besvarats tidigare och i så fall på vilket sätt. För att göra detta har jag valt att allra först behandla Problemet underpresterande unga män. I detta avsnitt redogörs för fyra tongivande sätt att beskriva och analysera nationella och internationella könsmönster i utbildningsresultat. Det påföljande avsnittet berör frågan om hur formuleringar av utbildningsproblem begränsar och möjliggör förståelser av strukturer och sociala processer i skolan. Detta har kort och gott benämnts Utbildningsproblem. Avslutningsvis presenteras och motiveras det syfte och de forskningsfrågor som väglett forskningsprojektet. Utbildningsstratifiering och kön som förklaringskategori utgör således den röda tråden genom detta kapitel liksom i texten som helhet. Problemet underpresterande unga män I en mångfald av utredningar och rapporter uppmärksammas att analyser av utbildningsresultat många gånger visar att de är till nackdel för kategorin unga män, inte enbart i Sverige utan i västvärlden mer generellt (Delegationen för jämställdhet i skolan 2009; Unesco 2008; EACEA P9 Eurydice 2010). Det försprång som unga män tidigare åtminstone delvis haft på högre sekundär utbildningsnivå 2 har nu i vissa avseenden utjämnats och i andra till 2 Primär utbildning brukar vanligen sägas motsvara svensk grundskola år 1-6, sekundär utbildning grundskolans år 7-9 (lägre sekundär utbildning) samt gymnasieskolan (högre sekundär utbildning). Studier i högskola eller universitet benämns tertiär utbildning. Enligt den internationella standarden markerar vanligen den högre sekundära utbildningen (ISCED nivå tre) skiftet från obligatoriska till frivilliga utbildningsformer och ett tydligare ämnesorien- 20

21 och med vänts till kategorins nackdel. I många länder växer oron över att andelen unga män som vidareutbildar sig efter den obligatoriska nivån inte är tillräcklig och farhågor finns såväl i skolan som på de politiska, akademiska och mediala arenorna att de unga män som väljer att studera överlag underpresterar (Unesco 2008). Diskussionerna som kommit i rapporternas kölvatten har varit många, inte minst dispyter om huruvida de förgivettagna vinnarna kanske inte enbart förlorat denna position utan möjligen även blivit de nya förlorarna. Frågan om unga mäns underprestationer har uppmärksammats alltmer i svenska media och i inhemsk utbildningspolitik, skolväsende och forskning sedan slutet av 1990-talet (t.ex. Björnsson 2005; Delegationen för jämställdhet i skolan 2009; Linde m.fl. 2011). Debatten har stundom sagts kantra mot moralpanik (Foster m.fl. 1996; Foster m.fl. 2001; Nordberg & Saar 2005; Nordberg & Saar 2008; Öhrn & Weiner 2009; Connell 1996; Foster m.fl. 1996; Wernersson 2006; Kimmel 2010). Även i Finland, vars skolsystem lovsjungits för elevernas genomgående höga utbildningsresultat, har problemformuleringen fått genomslag (Lahelma 2005). Denna debatt har sålunda i hög grad placerat unga män som mål för de utbildningspolitiska interventionerna, vilket tycks vara i linje med en mer allmän tendens. Även om pojkar och unga män tidigare varit målgrupp för socialpolitiska interventioner identifieras dessa kategorier mer explicit i dag (Hearn 2010; jfr Pease 2010). Genusforskarna Becky Francis och Christine Skelton (2005) identifierar i Reassessing gender and achievement initierandet av regelbundna nationella tester som en viktig grund för den uppflammande debatten i Storbritannien. De övriga anglosaxiska länderna (Kanada, USA, Australien eller Nya Zeeland) liksom Danmark och Tyskland är även de exempel på länder där detta diskuterats med påtaglig intensitet under 1990-talet (Kimmel 2010; Francis & Skelton 2005). Min bedömning är att Skolverkets (1999; se Kalat 2003) utvärdering av 1994 års läroplaner hade betydelse för frågans genomslag i Sverige, liksom rapporten Kön och skolframgång (Björnsson 2005) och den tonvikt som lagts vid frågan på transnationella utbildningspolitiska och akademiska arenor. Det kan noteras att frågan gavs stort utrymme i media under den period som fältarbetet genomfördes. Med ovanstående länder som referenspunkt gjorde debatten ett förhållandevis sent (åter)inträde på den svenska utbildningspolitiska scenen, något som inte kan förklaras med att det saknats kännedom om könsfördelningen av utbildningsprestationer. Det är viktigt att påpeka att utbildningsdifferentiering mellan unga män och kvinnor inte varit någon nyhet för svenska utbildningsanalytiker och forskare inom området. Paralleller kan göras till exempelvis USA och Storbriterat fokus för utbildningen. Utbildningen rekryterar vanligen elever i åldern år vilka får tillträde till denna genom en begränsad ansökningsprocess. (EURYDICE 2010) 21

22 tannien (Connell 1996). 3 Frågan om unga mäns eventuella underordning i skolsystemet artikulerades redan under 1940-talet och påföljande decennier med utgångspunkt från de utbildningsresultat som samlades in från dåtidens skolor (Carlsson kommande). Sammanställningar visade att kategorin pojkar och unga män överlag presterade sämre än flickor och unga kvinnor. Detta var särskilt påtagligt i vissa skolämnen och i skolans tidiga år något som svarade dåligt mot föreställningen om unga män som generellt mer begåvade. Frågan som kom att ställas var hur det var möjligt att förklara eller bortförklara att testresultaten inte bekräftade unga mäns förväntade akademiska försprång. Den dåtida debatten klingade dock av med hänvisning till den utjämning som skedde på den sekundära utbildningsnivån och kvinnors påtagliga underordning i arbetslivet (se t.ex. Svensson 1971). De unga männen uppvisade även generellt bättre resultat inom högt värderade kunskapsområden, det vill säga matematik och naturvetenskapliga ämnen. Liksom i många andra länder har frågan sedan kommit att adresseras på nya sätt och förts upp på den politiska dagordningen (Francis & Skelton 2005; Toussaint 2005; Epstein m.fl. 1998b; Walkerdine 1998; Kimmel 2010; jfr Delegationen för jämställdhet i skolan 2010). Den akademiska, utbildningspolitiska och mediala debatten har varit både omfattande och brokig. Gemensamt för gårdagens och dagens dominerande problemformuleringar är att dessa vilar på antaganden om att det saknas biologiska hinder, på ett generellt plan, för att unga män ska kunna prestera lika bra som unga kvinnor. I de fall som hinder formulerats som oföränderliga har dessa begränsats till enstaka skolämnen (t.ex. språk) eller begränsats till specifika elevkategorier bland unga män (t.ex. arbetarklass) (Wernersson 2006). Det är därför knappast överraskande att unga män ofta beskrivits som underpresterande även om man i (pro)feministiska texter vanligen använder termen med citationstecken (t.ex. Epstein m.fl. 1998). Problemperspektiv Under det senaste decenniet har, som beskrivs nedan, könsdifferentieringen i utbildningsresultat diskuterats i termer av omkullkastning, förskjutning respektive reproduktion av genusrelationer (Björnsson 2005). Den fråga som pockar på ett svar är naturligtvis hur stratifieringen förklarats. I pedagogen Inga Wernerssons (2006; jfr Francis & Skelton 2005) översikt över hur underprestation analyserats i svensk forskning under 1900-talet, gör hon en grundläggande uppdelning mellan när prestation tolkas utifrån en föreställning om potential som en konsekvens av biologi eller av en social ordning: som något naturligt eller sociokulturellt skapat. Detta är sålunda en åtskill- 3 Historikern Michèle Cohen (1998) anmärker att diskussionen kan spåras än längre tillbaka i tiden. Den engelske 1600-talsfilosofen och fysikern John Locke uppmärksammade bestört att unga mäns färdigheter i modersmålet ofta inte nådde upp till de unga kvinnornas prestationer. 22

23 nad mellan analyser som utgår från att individer föds med en viss mängd och typ av begåvning respektive de som betonar att detta är något som utvecklas genom socialisation och i interaktion med andra. Uppdelningen kan betraktas som en av flera analytiska dimensioner av underprestation, vilket är något som utvecklas vidare i det avslutande kapitlet i denna studie. Det finns också en mångfald av exempel på att utbildningsstratifiering gjorts begriplig utifrån föreställningar om intelligens i relation till sociala kategorier såsom ras och etnicitet 4 (Ashenfelter & Rouse 1999; Jacoby & Glauberman 1995; Axelsson 2007a; 2007b), klass (Nash 2001; 2003; Bernstein 1996) och kön (Harding 2006; Walkerdine 1998; Jones & Myhill 2004; Wernersson 2006). Dessa föreställningar har inte enbart haft betydelse för tolkningar av utbildningsstatistik utan även för förväntningar på enskilda elevers prestationer och utbildningsval (Rosenthal & Jacobsen 1992 [1968]; Bourdieu & Passeron 1979) liksom organisationen av utbildningssystem (Florin & Johansson 1993; Johansson 2000). Forskare inom området har också uppmärksammat hur föreställningar om relevansen av medfödd potential skiljer sig mellan olika ämnen (Walkerdine 1998; 2006). Dessa två grundläggande perspektiv på genus är i sin tur mer eller mindre centrala för olika problemförståelser inom området. I nästkommande kapitel berörs ämnet utbildningsstratifiering mer ingående, i relation till utbildningspolitiska mål och hur stratifieringsprocesser i skolan kan analyseras. Dock finns det anledning att redan nu kortfattat peka på några centrala aspekter vad gäller förklaringsgrunder som specifikt handlar om perspektiv på könsmönster i utbildningsresultat. 5 Pojkorienterade perspektiv I den nu snart femton år gamla klassikern Failing boys? beskriver utbildningssociologen och kulturstudieforskaren Debbie Epstein med kollegor (1998a) tre problemanalyser som dominerande. Den första av dessa benämns stackars pojkar och identifieras som problemanalyser som genomsyras av en oro för unga mäns utsatthet i skolan. Utsattheten, ofta beskriven som diskriminering, antas bland annat bottna i att lärarkåren är kvinnodominerad (för en problematisering, se Sevier & Ashcraft 2009). Detta har i sin tur problematiserats utifrån att unga män saknar män som förebilder och att det skett en rörelse mot en alltmer feminin och feministiskt orienterad pedagogik (t.ex. Nordahl 1994). Den riktning som pekas ut för att minska utbildningsdifferentieringen är ett återvändande till en mer naturlig tillvaro för unga män, där konkurrens och andra kvaliteter som uppfattas som maskulina får 4 I Sverige har samer, tattare och romer utgjort viktiga etniska Andra i de föreställningar om begåvning som upprätthållits i utbildningspolitiken (Axelsson 2007a; 2007b). 5 För den som är intresserad av debatten om underpresterande unga män finns vidare läsning i exempelvis Francis & Skelton (2005), Gilbert & Gilbert (1998), Walkerdine (1998), Epstein m.fl. (1998a), Cohen (1998), Foster m.fl. (2001), Björnsson (2005), Lahelma (2005), Warrington & Younger (2006), och Wernersson (2006). 23

24 större utrymme. Att förbättra unga mäns utbildningsresultat genom att öka andelen män i förskola och skola samt förändrad (läs maskulint orienterad) pedagogik är lösningar som har framförts av debattörer också i svenska media (Kalat 2003). Även inom svensk forskning finns analyser som tematiserar unga mäns utsatthet i dagens samhälle, om än utifrån en något annan vinkel. Wernersson (2006) ger exempel på en problemformulering som utgår från att unga män socialiseras enligt en gammal modell allt medan samhället förändrats. Utbildningsstratifieringen förklaras även här med att unga män inte passar i institutionens pussel men med den avgörande skillnaden att nu är det socialisationen av de unga männen som problematiseras. Till skillnad från den förra utgångspunkten där dagens skola beskrevs ha genomgått en diskriminerande feminisering, problematiserar den senare maskuliniseringsprocesser av unga män som en dysfunktionell rest från svunna tider. Genom att det nya samhället framställs som språkintensivt uppfattas det redan på förhand passa traditionellt socialiserade kvinnor bättre, men stratifieringsprocesserna uppfattas också förstärkas genom att det samhällspolitiska engagemanget enbart inriktats på att modernisera kvinnorollen. Detta knyter sålunda delvis an till Kimmels (2010) analys som fick inleda kapitlet, med den skillnaden att han utmanar förståelsen av att (unga) män generellt skulle vara underordnade (unga) kvinnor. För att återgå till de tidigare nämnda pojkorienterade förklaringsmodellerna, så har dessa sammanfattningsvis det gemensamt att unga män definieras som den utsatta kategorin och att män som förebilder efterlyses. Fler vuxna män i förskola och skola framställs sålunda som lösningen samtidigt som andelen kvinnor inom dagens lärarkår beskrivs som problemet. Ovanstående kan utifrån förklaringsgrunden sorteras in under beteckningen pojkorienterade perspektiv. Det gäller även den andra problemförståelsen som Epstein med kollegor (1998a) pekar på pojkar är pojkar. Denna har mycket gemensamt framförallt med den förra men utgår mer entydigt från en essentialistisk syn där unga mäns och kvinnors behov och begåvning särskiljs. En konsekvens av detta är att överrepresentationen av undervisande kvinnor även i detta fall problematiseras liksom samkönad undervisning. Skulden till unga mäns relativt sett låga utbildningsresultat förläggs därmed på pedagogiken som uppfattas vara anpassad efter unga kvinnors lärandestil(ar). Även i Sverige har diskussionen pekat på de pedagogiska förskjutningarna från betoningen av faktainlärning till reflektion och från katederundervisning till mer självständigt arbete enskilt och i grupp, förskjutningar som av vissa beskrivits som en feminiseringsprocess (Gannerud 2009; jfr Bjerrum Nielsen & Rudberg 2006; 2009). Betraktat ur ett sådant perspektiv innebär denna förskjutning diskriminering av unga män. Med syfte att åstad- 24

25 komma förändring har därför olika slags pojkvänliga pedagogiker och enkönade undervisningssammanhang prövats 6 Skolutvecklingsperspektiv En tredje utgångspunkt som Epstein med flera (1998a) identifierar benämns misslyckade skolor och är orienterad mot skolutvecklingsforskning. Problemanalysen knyter samman unga mäns underprestationer med skolors bristande effektivitet eller med brist på resultatorientering. Till skillnad från de andra perspektiven utgör inte genus kärnpunkten utan istället föreställningar om konkurrenskraft och utveckling genom utvärdering. Denna problemanalys är en del av en bredare sådan som på olika sätt haft betydelse för utbildningspolitiska problemformuleringar och strategier under 1990-talet och fram till idag (Alexiadou 2007; Nóvoa 2007). I jämförelse med andra sätt att analysera fenomenet underpresterande unga män menar dock Francis och Skelton (2005) att detta perspektiv ges mindre utrymme än tidigare. Jag kommer inte att utveckla innebörden av detta perspektiv vidare då det inte tas upp i de svenska översikterna, mer än att hänvisa till att det svarar väl mot strömningar inom den svenska och västerländska utbildningspolitiken i stort. Feministiska och profeministiska perspektiv Även om problemet relaterats till skolutveckling och formulerats utifrån pojkorienterade perspektiv i svensk debatt (Wernersson 2006; Kalat 2003; Nordberg & Saar 2005) är min uppfattning att senare års myndighetsrapporter och liknande i högre grad orienterats mot andra analysteman (se exempelvis Swedish presidency of the European Union 2009). Mot bakgrund av att problemförståelserna som identifierades i boken Failing boys? återfinns i forskning som publicerades under sent 1990-tal och att den utbildningspolitiska och akademiska debatten fortlöpt, vore det märkligt om ovanstående översikt varit fullständig. Vad som uppenbart måste föras till listan är exempelvis feministiska och pro-feministiska 7 perspektiv. På motsvarande sätt som de pojkorienterade argumenten i hög grad formulerats som kritik mot feministiska initiativ inom utbildningsområdet, har analyserna inom detta perspektiv tagit spjärn mot de ovan nämnda (Toussaint 2005). Det finns ett flertal feministiska problemförståelser på detta område inom Sverige liksom internationellt. Inom en av dessa förstås differentieringen som en konsekvens av sociala dominansrelationer till unga mäns fördel (Wernersson 2006). Unga mäns underprestationer antas bland annat bero 6 För en beskrivning och kritik av sådana initiativ i Australien respektive Storbritannien, se exempelvis Keddie & Mills (2009), Delamont (1999) och Younger & Wellington (2005). 7 Profeministiskt används som en kompletterande benämning till feministisk av män som i egenskap av forskare, politiker eller aktivister vill markera stöd för dessa perspektiv utan att, från en privilegierad position som man, göra anspråk på att ha definitionsrätten av desamma. För en mer ingående diskussion, se Egeberg Holmgren (2011, kap. 3) 25

26 på att denna elevkategori är mindre motiverad att sträva efter höga utbildningsprestationer eftersom de till skillnad från jämnåriga kvinnor oroar sig mindre för arbetslivet och i lägre grad sätter sin tillit till högskoleutbildning i detta avseende (Båsjö & Svensson 1999; Arnot & Weiner 1987; Landstedt 2010). Man pekar även på andra frågor som mer angelägna för forskare och utbildningspolitiker att behandla (t.ex. Öhrn & Weiner 2009). Differentieringens betydelse ställs i relation till den omvända ordningen på arbetsmarknaden (Nordberg & Saar 2005; Båsjö & Svensson 1999). Detta är en problemanalys som kan spåras flera decennier tillbaka (Svensson 1971). Fokusförskjutningen mot unga mäns underprestationer problematiseras bland annat för att den skett på bekostnad av unga kvinnor med en svag position inom utbildningsväsendet som därmed osynliggjorts (Plummer 2000; Osler & Vincent 2003). Likaså betonas vikten av att ta hänsyn till dominansrelationer i den pedagogiska miljön som helhet. Utbildningsprestationerna talar visserligen till de unga kvinnornas fördel men detta gäller inte områden som hälsa, trakasserier och inflytande (Öhrn & Weiner 2009). Inom en annan feministisk och pro-feministisk problemförståelse, som uppmärksammas i Wernerssons (2006) översikt, avvisas frågan om underpresterande unga män som irrelevant genom att peka på de betydelser som språkliga kategoriseringar har för differentieringsprocesser. Den förklaringsgrunden utgår därmed från att dessa mönster skapas och upprätthålls när vi talar och agerar som om unga män skulle vara på ett visst sätt som elever medan unga kvinnor skulle vara på ett annat sätt. Att unga mäns utbildningsprestationer relativt sett är lägre förklaras som en konsekvens av att de föreställs och bemöts som en specifik elevkategori som tillskrivs egenskaper vilka värderas positivt eller negativt beroende på perspektiv. Exempel på detta är att unga män många gånger beskrivs och har beskrivits som mer avslappnade alternativt lata, eller naturligt rörliga alternativt ha svårt att sitta still, som självständiga alternativt ha svårt att anpassa sig, som modiga och ärliga alternativt bråkiga och som intresserade av naturvetenskapliga ämnen alternativt ointresserade av språk (Cohen 1998; Jonsson 2007; Nordberg & Saar 2008). På så vis blir debatten i sig en risk genom att den ytterligare kan förstärka lärares, elevers och föräldrars föreställningar om olikheter och på så vis även handlingar som vidmakthåller dessa mönster (Kalat 2010; Nordberg & Saar 2008; jfr Nordberg 2005; Jonsson 2010). Intersektionella perspektiv Det finns problemanalyser som i vissa avseenden är närbesläktade med de två sistnämnda men som det ändå finns anledning att placera under en egen rubrik. Jag har valt att rubricera dessa som intersektionella perspektiv då analyserna struktureras av att de bakomliggande processerna, utbildningsresultaten liksom dessas konsekvenser, varierar beroende på hur kategorin kön sammanvävs med exempelvis klass, etnicitet och funktionalitet. I andra studier har sådana istället kategoriserats som socialpsykologiska perspektiv 26

27 (Toussaint 2005) eller unga-i-risk perspektiv (Francis & Skelton 2005). Jag menar dock att intersektionalitetsbegreppet inkluderar dessa aspekter samtidigt som det mer specifikt ringar in grundläggande antaganden, det vill säga problematiseringen av endimensionella analyser liksom identifieringen av vissa unga män som mer utsatta än andra. De underliggande sociala och pedagogiska processer som ger avtryck i statistiska mönster uppfattas därmed som varierande bland annat beroende på de resurser och identifikationer som olika sammanvävningar av sociala kategoriseringar liksom utbildningssammanhang möjliggör (Nordberg & Saar 2005; 2008; Connell 1996; Foster m.fl. 1996; Foster m.fl. 2001; Hammersley 2001; Jackson 1998). Även om denna problemanalys tas i anspråk inom pedagogisk forskning som syftar till skolutveckling liksom på den genusvetenskapliga arenan benämns den som ett intersektionellt perspektiv med anledning av att analysen av dominansrelationer är breddad och avvisar antaganden om att unga kvinnor är antingen genomgående underordnade eller överordnade. 8 Två huvudsakliga poänger görs sålunda. Den första är att dominansrelationer varken låter sig sammanfattas som att alla unga män alternativt alla unga kvinnor är underordnade. Utbildningssociologen Elina Lahelma (2005, s. 87, min översättning) sammanfattar perspektivet som att den egentliga frågan handlar inte om huruvida flickor som grupp eller pojkar som grupp är mest missgynnade, utan vilka flickor och vilka pojkar. Den andra poängen är att könsskillnadsanalyser av underprestation förlorar i skärpa eftersom kategorin unga män homogeniseras medan polariseringen mellan unga män och kvinnor leder till att skillnader överdrivs oavsett det gäller dominansrelationer eller identifikationer. Slutsatsen som dras inom denna problemanalys är sålunda att genusdifferentiering bör undersökas som mönster snarare än skillnad för att inte den komplexa relationen mellan utbildningsprestationer och elevers livssituationer liksom utbildnings- och yrkesval ska förbises. Problem för eller problem med unga män I den dubbeltydiga anglosaxiska motsvarigheten till uttrycket underpresterande pojkar failing boys ryms även en hänvisning till den del av diskussionen som handlat om huruvida skolan men också samhället i stort svikit denna elevkategori. Detta innebär att den även kan förstås som en i den långa raden av problematiseringar av skolan 9 (Coffey 2001). Problemet såsom det formulerats har sålunda både handlat om unga mäns bristande utbildningsresultat och brister i den pedagogiska verksamheten. 8 Toussaint (2005) inordnar dessa under rubriken socialpsykologiska perspektiv i sin analys. Jag menar dock att det finns anledning att lägga till sociologi, då mångfalden av problemformuleringar som hänvisas till snarare har sina rötter inom den sociologiska traditionen. 9 Till exempel failing schools och skoleffektivitetsforskning (Townsend 2007; Morley & Rassool 1999) 27

28 Som framgått av detta avsnitt är detta forskningsområde präglat av omfattande överföring och otydliga gränser mellan de akademiska och utbildningspolitiska fälten. Detta är inte något unikt utan karaktäriserar många forskningsfrågor inom både den pedagogiska och genusvetenskapliga forskningen (Egeberg Holmgren 2011; Dillabough 2001). Växelverkan mellan forskning, politik och praktik kan betraktas som en styrka såtillvida att de studier som bedrivs tar avstamp i samhällsrelevanta problemställningar och tillför kunskap inom områden där sådan efterfrågas. Men den har också problematiserats bland annat för att en alltför stor praktiknärhet liksom politiseringen av ett forskningsområde riskerar att snäva in vilka frågor som framstår som relevanta att besvara och på så vis begränsar utforskandet av tillsynes mindre angelägna problemställningar eller begränsar kritisk granskning av vissa fenomen. Hur utbildningsproblem formuleras har därför betydelse i detta avseende. Utbildningsproblem En problemformulering kan inte betraktas som en naturgiven avspegling av ett visst fenomen, eller som Lahelma (2005, s. 79) uttrycker det: [E]ducational problems are neither logical nor natural expressions of an individual s voice, but historically produced effects of power, systems of reason that refer to the rules and standards for thinking about the objects of education. Utifrån ett sociologiskt perspektiv kan problemformuleringarna snarare analyseras som olika aktörers sätt att skapa mening kring en specifik företeelse i en viss tid och på en viss plats. Problemformuleringar inom utbildningsområdet kan på så vis säga oss något om vår samtid utifrån hur problemets angelägenhet motiveras, vilka (mot)bilder som ges av hur det egentligen borde vara, samt de hypoteser som underbygger analysen av vad som orsakar fenomenet och hur det lämpligast bör åtgärdas (Espinoza 2010). De kan kort sagt ge en inblick i människors föreställningar om sin omvärld liksom i vilka symboler som används för att kommunicera detta med andra. I en aktörsorienterad sociologisk studie som denna ger konflikter mellan olika sätt att göra fenomen förståeliga och angelägna därmed verktyg för att få syn på vad olika förklaringar förutsätter. För att åskådliggöra hur denna pedagogiska problemformulering med ovanlig styrka och snabbhet rört sig över nationsgränser använder Lahelma (2005) uttrycket travelling discourse. Sådana flöden av problemformuleringar, hypoteser och strategier brukar inom den utbildningsvetenskapliga forskningen benämnas pedagogisk överföring (Waldow 2009). Men även om de politiska problemen och deras lösningar ibland framstår som standardiserade bör det understrykas att överföringar alltid rör sig mellan specifika loka- 28



ttä minut leimattiin syntipukiksi vain lehtimyyjieni»syntien» tähden kateellisten vihamiesteni vehkeilyn riemuvoitoksi. Mutta minun oli sangen ilahduttavaa todeta sangen monien kuurojen ymmärtävän asian oikean laidan ja tuominneen oman Liittonsa harkitsemattoman menettelyn, ja uskon, että laaja kuuroenemmistö tekee samoin. ^ Carl-Fri k Martola Kuurojen Lehden toimitus ei ole halunnut kieltää pyydettyä tilaa herra Carl-Erik Martolan yllä olevalta vastaukselta, vaikkakaan sen lukeminen ei ole mitenkään yhteistä asiaamme edistävä. On ikävää, että yksityinen henkilö koettaa hyötyä kuurojen yhteisen asian varjolla. Herra Martolan viittaus siihen, että muutamat Kuurojen Yhdistyksetkin ovat julkaisseet oman lehtensä, on aiheeton, sillä yhdistykset toimivat koko jäsenistönsä eikä jonkun yksityisen jäsenensä hyväksi. Ei ole myskään oikein, että herra Martola ei pane omaan julkaisuunsa tietoa siitä, kuka on sen kustantaja ja julkaisija. N&axMMoitteet asiaa tietämättömältä yleisöltä. 13


idrottsgrenar livet gås

Canada Goose Parkas
urheilu elämä kanada goose
canada goose expedition
canada goose vaatteet

ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59

Storlek: px Starta visningen från sidan:

Download "ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59"

Transkript

1 ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Studia Sociologica Upsaliensia Nr 59

2

3 Att synas och lära utan att synas lära En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan Anne-Sofie Nyström

4 Dissertation presented at Uppsala University to be publicly examined in IX, Universitetshuset, Uppsala, Friday, February 10, 2012 at 10:00 for the degree of Doctor of Philosophy. The examination will be conducted in Swedish. Abstract Nyström, A.-S Att synas och lära utan att synas lära. En studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan. (To be seen and to learn, without being seen to learn. A study of under-achievement and identity-negotiation among privileged young men in upper-secondary school). Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Sociologica Upsaliensia pp. Uppsala. ISBN In the last decade stratification within educational results has, in Sweden as in other countries, been framed as a matter of boys and young men s under-achievement. The question of whether this is a problem, and if so, for whom and how to change the structure, has been discussed in research and educational policy. The aim of the thesis is to contribute to these fields and to enhance knowledge of young people s gendered and classed identity processes, by analyzing how achievement and engagement were negotiated and given meaning in relation to young men. Previous research has primarily explored identity processes among risk categories or subordinated students. The objective here was to analyze how masculinity was accomplished via peer-group interactions within a rarely problematized category, through examining how upper middle-class young men identify themselves and are ascribed identities by others. The study s design was inspired by ethnographic methodology and combined participant observation, semi-structured individual and group interviews and a background questionnaire. Identities, social categorizations (especially gender and class) and dominance-relations were thus analyzed from an actor-oriented perspective. The research participants were young men and women, age 15-16, in two school classes. The field work was conducted at, respectively, a Natural Science and a Vehicle Programme; educational settings with connotations to masculinity but significantly different in terms of class. The study enrolled a total of fifty-six students, but focus is upon the fifteen young men among the natural science students. High achievement and under-achievement, high social and cognitive ability, and group loyalty are main themes in the study. Identity claims were analyzed in relation to the practices through which they were negotiated, e.g. self-hindrance. Similar to other research, the results emphasize the relationship between masculinity and effortless achievement. The concept underachievement is developed as an analytical tool, by distinguishing between five dimensions. Keywords: Sociology; Sociology of education; Actor-oriented sociology; Under-achievement; Young men; Upper-secondary school; Sweden; Identity; Identity process; Gender; Class; Masculinity; Privilege. Anne-Sofie Nyström, Department of Sociology, Box 624, Uppsala University, SE Uppsala, Sweden. Anne-Sofie Nyström 2012 ISSN ISBN urn:nbn:se:uu:diva (http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva ) Printed in Sweden by Edita Västra Aros, Västerås Distributor: Uppsala University Library, Box 510, SE Uppsala

5 Till Theodor och Hannes, till Mormor

6

7 Innehåll Förord DEL I Unga män och utbildningsprestationer Problemet underpresterande unga män Problemperspektiv Problem för eller problem med unga män Utbildningsproblem Definitioner av jämlik och likvärdig utbildning Vilka elevkategorier jämförs? Skilda problemperspektiv: Sammanfattande reflektion Studiens utgångspunkter och struktur Syfte Frågeställningar Avgränsningar Disposition Utbildningsstratifiering Sverige föregångslandet? Kritik av den nationella identitetens giltighet Värden och vägval i svensk utbildningspolitik Period I: Utbildning under välfärdsstatens uppbyggnad Period II: Radikal omdistribution med välfärdsstaten som grund Period III: Individualisering och utmaning av kompensatorisk politik. 48 Utbildning i dagens Sverige: Sammanfattande reflektion Stratifiering ur ett aktörsorienterat perspektiv Analysredskap Elevidentitet och aktörsorienterad sociologi: Avslutande reflektion Identiteter och förhandlingar Identitet och identifikationer som meningsskapanden Relation istället för essens Sociala kategorier och kategoriseringar Iscensättning Organisation av mening och resurser Strukturer och dominansrelationer Individnivå... 7